.dumsnålt värre

Det är en fattig kommun jag bor i. De har inte råd att låta en vaktmästare blåsa bort löven med en sån där fiffig apparat som jag sett att kommunen har i sin ägo. Nej, istället kallar man in förskolebarnens föräldrar som får ägna en hel kväll åt att kratta bort löven.

Jag är inte riktigt säker på att jag ser den ekonomiska vinsten. Ok, vi föräldrar krattar ju gratis. Men hela personalstyrkan är där, dvs 10-12 dagisfröknar. Vad kostar inte det? Och dessutom bjuder skolan på hamburgare och kaffe. Vad kostar inte det? Att kommunen är fattig känns inte som en gåta längre.

För att få in lite extra klirr i kassan (för att barnen ska få göra nåt spännande åtminstone en gång per år) så säljs lotter. Föräldrarna skänker priserna. Jag köpte fyra lotter och hade skänkt tre priser. Två USB-minnen och ett multitool-verktyg. När jag tittade ut över presentbordet så konstaterade jag att det inte var mycket där jag skulle välja. Men det var värre än så, man fick inte välja. Nummer drogs och tejpades fast vid slumpvis utvalda artiklar. Detta gjorde att jag numera är stolt ägare av två par tjocka, svarta strumpor med loggan ”comfort” i resåren - i herrstorlek och en plastig handdukshängare från sent 80-tal.