.högvinsten

En satsad guldpeng på tivolit gav högvinst. 2000 g Marabou Mjölkchoklad.

Femåringen förvarar sin skatt under sängen.

.koncentrationssvårigheter

Trots skräddarsytt ämne och föreläsare med stenkoll så lyckas jag inte hålla öppet för inkommande information under alla 60 minutrarna. Med jämna mellanrum kopplar hjärnan fel i en helt sjuk prioritering. I stället för att lyssna undrar jag varför någon satt en pappersbehållare mitt på en vägg. Jag funderar på om jag ska dra upp knästrumporna lite till. Och jag ägnar sjuklig uppmärksamhet på hur baksidan av en oh-kanon ser ut.

Men där någonstans, när jag börjar piska mig själv med kvistar från enbuskar som en diciplinär åtgärd, så kommer jag ihåg att någon sagt att hjärnan inte kan hålla koncentrationen på topp i längre än 7-minutersblock (ok, helt ärligt så kommer jag inte ihåg hur många minuter det var, men istället för att jag ska trötta ut ögonen så kan väl ni som vet skryta med er kunskap i kommentatorsfältet. Nåt var jag ju tvungen att skriva, eller hur). Då tar den en micropaus, oavsett om man vill eller inte.

Jag slutar piska. Och börjar att fundera istället. Ska föreläsaren lägga in en stillbild var sjunde minut, ackompangerat av en tjutande ton? Tillfälligt avbrott!

.kringresande tivoli - inte som i sagorna

För det första kan jag bara spekulera i hur ett tivoli som tar en vecka att bygga upp, spökstadsförsvinner över en natt. På söndageftermiddag skrikskrattar tonårstjejer och i små barns sockervaddskinder fastnar grus. Men måndag morgon finns bara förvånade popcornburkar och irrande glasspapper kvar.

Jag ser allt genom fikarumsfönstret på jobbet.

Och till min stora besvikelse tittar aldrig stora svarta kjolar och krosade blusar fram bakom rosa gardiner. Och inte heller jagar trollbindande vackra barn varandra runt stegar och rep. Och var jag än tittar så finns ingen direktör med smyckad långrock i röd plysch.

Och var är Katitzi?

.fritid och arbete i perfekt harmoni

Chefen ville att jag skulle gå på en föreläsning om sociala medier. Facebook, Blogg, Twitter, Spotify, LinedIn. Sånt jag håller på med på fritiden alltså.

Undrar om fler av mina intressen också dyker upp på jobbet? Vila ögonen på snygga kroppar? Dricka gott vin och prata skit? Springa med vårvind i ryggen? Pussa på babymjuka kinder? Virvla iväg i en dans?

Kanske kommer jag att gifta mig med jobbet.

.varning för vägarbete

Eftersom jag alltid har marginalerna på min sida så gör det mig alls ingenting att vägarbete pågår längs vägen till och från dagis. Det stör mig inte det minsta att sitta och vänta på en väglots i en evighet och köra krypfart resten. Inte alls. Jag kan konsten att väcka två lik på morgonen, varav det ena är undertecknad, så en timme tidigare hit eller dit spelar väl ingen roll?

I morse anlände jag till jobbet i lagom tid för förmiddagsfika.

Det är faktiskt lite trixigt att kryssa mellan asfaltsmaskiner, ångvältar och män med signalerande jackor och bleka ben. Tillbaka in mot staden körde jag så sakta att jag stannade, varpå två förvånade blekbenare tittade på mig. Sen kom den ene på att han faktiskt stod mitt i vägen.

Jag lägger vägarbetare till min lista på yrken jag gärna undviker.

.selektiv hörsel

-Kryp ner i sängen nu.

Tystnad

-Hallå där, hoppa ner i sängen nu!!!

Ingen reaktion

-LYSSNA PÅ MIG. HOPPA NER I SÄNGEN NU!

Hörbarhet nolla

-MEEEEEN SKAAA DEEEET VAAAARA SÅÅÅ SVÅÅÅÅRT AAAATT LYYYYYSSNAAA!!!!


Den hesa modern tröstar sig med en kopp te med tillbehör och hinner bara prassla det mildaste med folien runt chokladen, innan det hörs bakom en stängd dörr.

-Vad ska du äta mamma?



Rätta mig om jag har fel mamma, men visst kunde vi (jag?) lukta oss till enbart föräldrars tanke på choklad när vi var i tandtapparåldern?

.kloka ord tillbaka i stugan igen

Så har jag hämtat tillbaka min aldrig sinande källa av inspiration igen. Den här gången saknade hon dock en tand. Eller saknade och saknade. Hon hade stoppat den äckliga lilla tingesten i en burk för att visa mig. Tack sa jag och snaglade bara bakom skydd av skitiga glasögon och spretiga ögonfransar.

Fakta: De som sparar sina barns mjölktänder är äckliga. Förmodligen är det samma personer som bygger Eiffeltorn av gamla snorkusar också. Äckligt säger jag. Äckligt!

Samtal mellan travar av grytor och grillpinnar som aldrig hittades:

-mamma, vem är du kär i och kommer att bli min styvpappa?

-det har jag ju sagt. Men bara för att jag är kär i honom behöver det väl inte betyda att vi blir ihop.

-nej, men man måste vara försiktig med sig kropp.

-???

-ja, för skinnet är ju runt kroppen och skyddar. Och hjärtat kan gå sönder. Nånting, nånting. Och då måste man... nånting, nånting...liksom...öh....

-nu tappade du bort dig, eller hur?

-ja!

.det som händer när det gör ont

Funderar på det där som händer när det gör ont...

När munnen vill skrika bort den tyngd som inte syns, men som fyller en hel kropp. Hur smärtan, som klamrat sig fast i strupen, rinner över och bosätter sig i ögon som nyss tömts på tårar.

När vackra vita ord av dun smeker hud knottrig och hur vinden sedan plockar upp orden och bär dem utom räckhåll. Hur smärtan, som som låst hjärtat mitt i ett slag, förvandlar magen illamående.

När djupa ögon blinkar bort den frätande syra som försöker släcka kärleken bakom blicken. Hur smärtan, som balanseras av två, tillslut lurar munnar att le.

.sjuklig passivitet en bra dag

På schemat idag fanns ingenting. Alltså fanns oändliga möjligheter att göra allting.

• Hittills har jag plockat upp de smulor från köksgolvet som var så stora att de fastnade under barfota fötter (damsugaren står lat och slö kvar i städskåpet).
• Somnat på betonggolvet på balkongen (med aristokrathållning som varaktig effekt).
• Micrat en portion fiberberikad havregrynsgröt (klart på två minuter, tre om man räknar tiden det tar att äta den också).

Jag är stum av beundran över min arbetsvilliga kropp och företagssamma hjärna.

.förstklassig igenkänningshumor