.min systers olycka

Pratade med min lillasyster i går kväll och hon hade råkat ut för värsta tänkbara olyckan. De hela började med att hon och några tjejkompisar körde vilse. Efter många svängar så kom det sig att de fick motorstopp precis utanför en outletbutik. Det var bara att gå in där för att be om hjälp. Men när de väl gick där i gångarna och letade efter assistans så råkade ett antal klädesplagg ramla ner i plastpåsar. Och på vägen ut så ville personalen titta på deras plastkort. De frågade ju så snällt så det var klart att de fick det, berättade syster.

Och tänka sig, som genom ett mirakel så startade bilen igen när de kom ut.

Det är ju helt galet hur det kan bli. Vilken otäck olycka.

.kommunikation genom tankeöverföring?

Bordet var litet och balanserade på trottoaren, farligt nära vägkanten. Men dofterna ursäktade allt. Någonstans i mellan tuggor och ord som bytte plats så landade en tanke i mig. Mannen längst bort vid bordet kommer att komma fram till mig och säga att jag är vacker.

Märklig tanke.

Men den finns där och glöms bort. Tills mannen reser sig upp för att gå. Han passerar vårt bord och säger med tydlig stämma; vad söta ni är flickor.

Jag rycker till.

Han skickar ett leende till kvinnorna vid bordet intill. De ler förtjusta.


Jag plockade alltså upp en tanke som passerade genom luften. Riktningen var rätt, men det var bara avståndet som var något felbedömt.

Och ofta skickar jag ett sms till en person samtidigt som jag får ett. Betydligt oftare än vad som kan avskrivas som slumpen.

Hur kommer det sig?

.dränk mig!

I helgen har jag blött ner mig. Ordentligt. Först ut var den skrämmande upplevelsen att för egen maskin ta mig över berg och djupa dalar med ett chip fastsnurrat i skon. Det blev blött. Först för att jag var tvungen att springa på toaletten 5 gånger innan start eftersom jag inte kunde avgöra om jag var sjukt kissnödig, eller bara förlamande nervös. Det var en kombination. Sen rann svetten från ryggen och ner mellan skinkorna. Bättre det är tvärtom; rövsvett upp längs ryggraden. Sen rann sportdryck, som jag naivt nog trodde att jag skulle lyckas svälja trots andan i halsen. Och på toppen av huvudet rann vatten från ett par urkramade svampar.

Nästa blöta äventyr var en tur i segelbåten. Vågor slog emot och duschade oss fulla av skratt. Ön bjöd på femkronorsdusch med obefintlig stråle och vita räfflade sandstränder med lättsaltat vatten. Vinet rann i dammiga strupar och fick världen att gunga även när benen hittat trygga land. Och våta kyssar hittade varandra.

Sist ut i helgens genomblöta tema var ångorna från den heta bastun och den svalkande spegeln utanför. Det var naket, det var vackert och det var underbart.

Dränk mig!

.mina förälskelser

Om och om igen förälskar jag mig. Kärlek vid första ögonkast är min grundinställning.

Hon med den breda sängen och de varma kramarna glömmer jag aldrig. Hon som jag delade allt med när vi ägde världen. Nu finns hon i periferin, men aldrig långt bort.

Hon med det vackra håret och den oändliga omsorgen om mig. Hon som låter mig förvara sina rädslor och förhoppningar. Nu och alltid är vi nära.

Han som fångade mig med en enda mening, och som jag längtat efter ända sedan dess. Nu har jag hans hand i min.

Hon som helt plötsligt bara fanns och som jag alltid hamnade intill, utan att ha påverkat riktningen på mina steg. Nu har jag alltid hennes ord i mina tankar.

Han som bjöd in mig, utan att ställa krav. Han som känner min puls och ger mig tid att vara. Nu lyssnar vi.

Hon som klev in och bländade mig. Hon som sa allt det där kloka, och tvingade mig att reagera. Nu är början, sen kommer mer.

.så roligt att det inte blir roligt.

Målade skickligt in vännen i ett hörn. Nu kom hon inte undan. Bara att duka fram två tallrikar till. En till mig och en till E.

För det händer att vi snålskjutsar på andra familjers vardag. Vår familj är ju så löjligt liten, och den skramlar inte med bestick, eller bråkar om gurkskivor som blir över heller. Ibland behöver man sånt. Det tycker både hon och jag.

Så när vi skulle åka brast hon i trötthetsgråt. Hon hade inte fått leka länge alls. Fast det var ju länge ansåg jag. Det bara kändes kort eftersom barn har så roligt.

Från baksätet i bilden muttrade E. Nästa gång ville hon inte alls ha roligt. För då skulle hon hinna leka mer lekar som var roliga.

Jag är böjd att hålla med.

Det är svårt att märka hur trevligt det är, när det är så trevligt att tiden inte märks.

.mina husmorsåkommor

Förlamningen som drabbar mig när jag kommer hem på kvällarna är total. Middag måste ätas så det kommer jag inte undan, men disk, tvätt, städ och fix kan man skjuta på i oändlighet har jag upptäckt. Och sju sorters kakor finns på affären.

Så fatta när jag upptäcker att utslagen jag fått på händerna kallas för husmorsexem.

Ah, the irony!

.khao phad gai och bratwurst

Bärsäsongen är inge vidare här i Norrland. Hjortronen har regnat bort. Hallonen ramlat av. Blåbären tappat smaken.

Men en sort växer som aldrig förr. Matstugorna med thailändskt. Popp-popp säger det och vips har "Härnta" tre nya matställen. En av stugorna breddar sitt sortiment med - tysk korv.

Ungefär som sötsur sås till sniglarna,

soya till palten,

eller bearnaise till carbonaran.

.liten blir stor!

Min lilla har blivit stor. Fått en lillasyster har hon. Tjöt av lycka när pappan berättade om den lilla och föll baklänges när hon fick se kortet.

I morgon ska jag se till att hon får en storasysterfrisyr.

Liten blir stor.

.smarta barn och dumma fåglar

Min lilla prästkrage är tillbaka igen, med nya tänder som hänger och dinglar i munnen. Jag roar mig med att leka "älskar, älskar inte" med hennes vita blomblad. Både hon och jag vet att det kommer att sluta med "älskar". Hon tycker att jag säger det för ofta. Ja, jag vet mamma, suckar hon och försöker gömma ett belåtet leende.

Jag tror förresten inte att vi pratar om normala saker hon och jag. I bilen på vägen till fritids så ville hon att vi skulle böja verb. Klockan hade just passerat noll-sju-noll-noll.

Idag går jag, igår gick jag och jag har gått, rabblar hon tvärsäkert från baksätet. Sedan bollar hon över till mig. Det är min tur.

Jag fyller på med att köra bil.

Hennes tur igen.

Vi passerar hästar som ger inspiration till nästa verb. Idag rider jag, igår red jag och jag har ridit. Mamma, jag har faktiskt ridit på riktigt. Hon är nöjd.


Leken slutar när vi håller på att köra på en fasan som inte har vett att flytta på sig. Fasanen - fågelvärdens bimbo.

Dum, dummare, dummast

På väg hem från fritids kan vi komparera adjektiv.

.könslöst

I vintras såg jag en utställning av fotografen Linda Forsell som dokumenterat personer som rör sig i gränslandet mellan den kvinnliga och manliga världen. Jag fullkomligt älskade den utställningen. Min femåriga dotter likaså. Vi fastnade framför varje bild utan att ha någon som helst aning om det var en man eller kvinna som tittade tillbaka på oss.

Prideparaden i lördags var en liveföreställning med samma tema. Och jag fullkomligt älskade den med! Det är så sjukt befriande att inte kunna, eller inte behöva, sätta en etikett på en person. Tänk om vi kunde plocka bort kategorin "kön" innan vi lärde känna en ny människa. Tänk om vi då skulle upptäcka att det inte fanns någonting som var "typiskt manligt" och "typiskt kvinnligt".

Jag kan önska att jag vore flata av den enkla anledningen att mina föreställningar om världen skulle få sig en rejäl (behövlig!) smäll. Kanske skulle jag upptäcka att mina vägval inte gjorts för att jag själv vill - utan för att jag tror att man ska.