.nu är man inte het längre

Sitter i mitt gamla kontor och fikar en sista gång med arbetskompisarna. Ingenting är sig likt. De har nämligen gjort mitt kontor till ett fikarum. Så från där jag sitter ser allt väldigt bekant ut. Men ändå inte liksom. Min dotter är med mig idag. Sitter intill med ett par kakor i handen och en kopp choklad framför sig. Jag frågar henne vad hon ska jobba med när hon blir stor. Jag frågar eftersom jag vet svaret. Hon ska sitta på mammas kontor. Vi ska till och med dela på datorn. Sånt gillar mammor att höra.

Då tittar hon på mina kollegor och säger att hon ska bli djurskötare. DJURSKÖTARE.

Jamenvafasen.

Kanske bäst att man själv släpper taget då. Sist av alla.

.nattahumor

Hittade denna på en låst blogg. Delar med mig den till er. Tack Maria.

.min bästa Bek

Bäst i klassen idag. Bäste Bek.

.stand up comedy på gymnasiet

Kollegan hade suttit uppe halva natten och förberett en presentation. Väl på plats så fungerade inte utrustningen. Jag pratade på för att underhålla publiken. Men, se det gick inte.

Underhållna var allt annat än de ville bli. Jag föll platt. Rätt ner i det smutsiga betonggolvet. Det var som all min energi sögs upp i ett vakuum. Själv sprattlade jag på golvet samtidigt som jag leverade det ena krystade skämtet efter det andra.

En gymnasieelev är dyrköpt. Särskilt en med närvaroplikt.

.avslut/uppstart

Mitt i avslutet växer en panik hos mig. Vad är det jag lämnar? Är jag från vettet? Kollegorna bara myser på och fikar och skrattar. Tjejerna som ska ta över efter mig knapprar på tangentarna och skrattar. Studenterna som kommer att vara kvar tisslar och skrattar. Ett avslut med hemlängtan.

Jag panikar!

Och skrattar ansträngt.

Mitt i uppstarten växer en panik hos mig. Vad är det för folk jag ska jobba åt? Är jag lurad? Kollegorna känner jag inte alls. Cheferna kommer att vara i Stockholm hela första veckan. "kan du möjligtvis komma ner till Stockholm?" "Jasså inte, jaha". En uppstart med mjukstart.

.skendräktigheten får ett slut

Ledtrådarna blev för många, tecknen för tydliga, känslan för skrämmande.
Jag krävde ett slut på spekulationerna.
Det kostar strax under hundralappen.
Så här i efterhand vet jag inte vad jag hoppades på mest.

Nu vet jag att. Mitt liv kommer att förändras. Men inte så mycket som jag hoppades/var rädd för.

Nu återstår bara att sticka hål på bubblan. Alltså min mage. Den runda och goda.

.nu känns det halvsju

Är så uttråkad att jag håller på att förgås. Har jag varit hemma i typ en timme nu? Jag behöver stimulans. När kommer det nån som jag kan kittla? När plockar nån upp mig för att vi ska sladda på bilprovningens parkering? När ska vi spela guitarr hero?

För att muntra upp mig så slänger jag ut en bild från bröllopet för en månad sedan. Uppmuntringen är de söta tjejerna. Själva brudparet får ni se en annan gång. Jag portionerar ut vackra männsikor lite i taget. Jag vet att många därute är svältfödda och bara den här bilden innehåller redan för många vackra människor.

Shine on you happy people!

.vad heter er?

Tjejer! Har ni en snippa? Eller vulvis? Fitta? Framstjärt? Osv. Osv.

Fast viktigare. Vad har era barn? Vilket namn vill man att ens dotter ska använda?

Jag kan inte bestämma mig.

Hjälp mig.

.nu är det slut (hoppas jag)

Det bör rimligtvis vara sista gången jag betalar räkningarna med andan i halsen. Ska man inte som ensamstående mamma ha bättre ekonomi än att man lever på marginalerna? Månad för månad?

Jo, det ska man. Från och med sista mars. 30% bättre ungefär.

Det blir tre nya årskort på gymmet varje månad.

....eller....

En utlandsresa varje månad.

...eller.....

Sjukt mycket kläder från H&M varje månad.

....elller....

Några få plagg som måste handtvättas men med rätt märke.

....eller....

Ett kliv närmare en sommarstuga.

.är det en form av hypokondri?

Jag är rätt säker på att jag är gravid. Min mage är stor och rund. Inte kan det vara en helt vanlig viktökning? Hur jobbigt skulle det vara? Äh, det behöver jag inte fråga eftersom jag vet att det skulle vara apjobbigt. Då måste jag sluta fika. Eller åtminstone inte fika varje dag. Flera gånger.

Sen är det logiskt att jag är gravid eftersom jag varit så trött. Och haft känslorna utanpå kroppen. Varit hudlös som en vän skulle ha sagt.

Och boken vi lånade på bibblan, som handlade om hur barn blev till. Hallå! Är det inte ett vääääldigt tydligt tecken?

Att vara gravid är rätt tillåtande. Man får äta vad man vill. Hurra! Det är ok att skälla och gråta. Jippie! Man får vara ledig väldigt länge. Lyx!

Så.

Nu återstår bara att berätta för barnets far. Jag är inte så säker på vem det är. Kanske får vänta tills det är fött och se vem det liknar. Och det är faktiskt rätt snart. Jag gissar att jag är i månad åtta nu, med tanke på hur stor magen är.