Har jag berättat det förut? Att jag har gett mig själv reationsförbud? Det gäller väl inte alla typer av relationer utan främst förhållanden som har "tilldödenskiljerossåt" som tema. Jag är inte beredd på att satsa på nåt seriöst än. Jag har ju massor kvar att göra. Nu har jag precis lagt ut en beställning på "kramasframförtvn". Fick napp. Så strax ska jag gräva in mig i en trygg och varm famn. Sweet!
LIVET OCH LITE TILL
tisdag 31 juli 2007
.relationsförbudet
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/31/2007
0
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: relationerna
.gissa produkten
Använde denna produkt nyss. Sjukt lång innehållsförteckning. Är det tecken på kvalitet eller? Är det förresten nån som kan lista ut vad det är (med fet reservation för felstavningar)?
Aqua Puificata, Kaolin, Glycerin, Prunus Armeniaca, Caprylic/Capric Triglyceride, Octyldodecyl Myristate, Polysorbate 20, Lithithamnium Calcareum Powder, Phenoxyethanol, Methylparaben, Butylparaben, Ethylparaben, Propylparaben, Isbutylparaben, Sodium Lactate, Cl 77007, Parfum, PEG-40 Hydrogenerated Castor Oil, Xanthan gum, Carbomer, Cl 5850:1, Citric Acid. Acrylic Acid Copolyme, Titanium dioxide.
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/31/2007
4
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: Gissningslekarna
måndag 30 juli 2007
.steg 9 - en sticka i fingret
En sticka i fingret syns nästan inte. Ingen annan vet att den finns där om du inte berättar. Men du känner den hela tiden. Den gör ont och irriterar dig. Dessutom gruvar du dig att ta bort den. Du vet att det under en period kommer att göra fasen så mycket ondare. Men lämnar du den kvar så kommer såret att infekteras, vilket borde avgöra saken. Men ändå tvekar du. Du sitter med verktygen i handen. Du koncentrerar dig. Du samlar mod. Genom en medveten handling kommer du att gräva runt i din kropp och leta efter det som inte hör hemma där. Det kommer att göra ont. Garanterat.
Jag har hittat stickan, men inte verktygen.
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/30/2007
0
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: depressionen
.steg 8 -"skärp till dig för fan"
Jag kan nu gladerligen meddela mina läsare att jag skärpt till mig för fan.
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/30/2007
1 spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: depressionen, kroppen
söndag 29 juli 2007
.trevligt middagssällskap ikväll
Comvidare är bortskämd. Hon hade en riktigt trevlig utsikt vid middagen ikväll. Två singelkillar i 30-årsåldern som var och en är en dröm. Otroligt trevliga, humoristiska, snygga att titta på och med kroppar som definitivt får tankarna att vandra iväg. Jag har inte hämtat mig än. Vill ha mer!
Men jag var listig ska ni veta. Bjöd på otroligt god mat. Nu är det bara att håva in dem.....en efter en.....oahahah
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/29/2007
1 spontana reaktioner
lördag 28 juli 2007
.överlistad
Vi har besök av mina bonussyskon. En av grabbarna stannade inne medan vi andra gick ut med hunden. Jag frågade om det gick bra att han såg efter E ett tag. Jo, svarade han på inandningen. "If you get boored, you can watch a film with her", tipsade jag honom. Listigt att jag sa det på engelska tycker jag själv. Då förstår inte min 3,5-åring vad jag säger. Hihi.
E sa då att om de får tråkigt kan de ju se en film eller så.
Överlistad igen. Barnet förstår tydligen engelska. Fler tips!
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/28/2007
5
spontana reaktioner
fredag 27 juli 2007
.steg 7 - en mors hjärta
Åkte förbi hos E. Hon är hos sin pappa nu. Jag älskar ögonblicket när vi ser varandra igen, efter att ha varit åtskiljda länge. Hon springer mot mig och hela hennes kropp strålar av glädje. Hon hoppar upp i min famn och ger mig en snabb kram. Mer hinner hon inte för hon vill visa mig nåt nytt som hon fått eller gjort. Den här gången var det kattungarna.
Själv vill jag bara titta på henne. Hitta förändringar i henne. Lyssna efter nya ord. Se om hennes hennes blonda lockar växt nån centimeter. Jag vill att tiden bara ska stanna. I detta ögonblick älskar jag henne så mycket att det gör ont i mig.
Medan hon lockar mig in i en lek känner jag hur gråten börjar komma. Hon vill vara min fölunge. Jag ska mata henne och gå ut och gå med henne. Fölet E kryper snabbt över golvet, medan mamma kämpar mot gråten.
Inför alla andra kan jag upprätthålla en fasad, men inför henne brister allt. Hon är mitt liv. Jag klarar inte mer. Min smärta blir övermäktig. Lyfter upp henne och håller henne krampaktigt i min famn för ett ögonblick innan jag räcker över henne till hennes pappa. Hon börjar att gråta hejdlöst. Jag kämpar mot mina tårar tills jag satt mig i bilen. Då brister jag. Det sista jag ser innan jag åker iväg förblinad av mina egna tårar är E gråtandes i sin pappas famn.
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/27/2007
2
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: depressionen, E
tisdag 24 juli 2007
.en blogg saknas
Har varit hos S idag. En underbart fascinerande människa. Och jag vill dela med mig till alla er av henne. Försökte övertala henne om att världen behöver hennes klokheter, men hon undvek smidigt mina argument. Bloggande var tydligen inte hennes melodi. Men jag ger inte upp. Det vore inte sjysst mot er!
Jag brukar åka ut till S för att prata av mig. Få lite feedback. Men det gäller att stålsätta sig, hon stryker inte medhårs precis. Ur barns och S mun får man höra sanningar. Tack! Hon har nog varit med om en del, gissar jag. Det spelar ingen roll vad jag berättar, hon höjer aldrig ett ögonbryn. Men hon har alltid ett svar. Fast när jag tänker efter så är det alltid en följdfråga hon har. Och helt plötsligt hör jag mig själv sammanfatta kärnan i mitt problem. Då tittar hon på mig och ler lite. Hon har ju såklart vetat hela tiden var samtalet skulle leda. Tro för guds skull inget annat. Tack!
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/24/2007
6
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: vännerna
måndag 23 juli 2007
.steg 6 - det lät som en bra idé
Fastnade i kroppsnojjan nu igen. Hittade oönskat fett på min kropp som måste bort. Genast! Projekt fettförbränning påbörjades. Jag kan vara ganska beslutsam. Om jag bestämmer mig för att gå ner i vikt, så gör jag det. Kör viktväktarmetoden, vilket innebär att jag översätter livsmedel enligt ett poängsystem. Jag får under en dag äta 18 poäng. En vanligt pizza är 36 poäng. Ett glas juice, en liten filtallrik med müsli är 4 poäng. Sen kan man bättra på effekten med motion, helst innan frukost.
Men det uppstod direkt ett problem. Som hände förra gången jag hade en drive också. Jag tappade fullständigt konceptet. Blev för beslutsam. Började intala mig själv att min lycka ligger i en perfekt kropp. Så jag åt ungefär...ingenting....bara lite frukt och morötter. Förra gången bröts trenden av min storasyster. Visade för henne, med största allvar, att jag minsann hade fett på höfterna, vid midjan liksom. Hon trodde jag skämtade. Det gjorde jag inte, vilket hon också insåg när hon pressade mig. På något sjukt sätt kunde jag inte för min värld se hur jag såg ut. Eller det kunde jag, men hjärnan registrerade det inte. Jag såg att mina armar såg spinkiga ut, men vad det hade för betydelse gick liksom inte in. Jag hittade ju överflödigt fett på andra ställen, så det fanns mer att ta av.
Nu var det A och L som försökte dunka in lite vett i mig. Men herregud Comvidare, nu får du ge dig....och...märker du inte att killarna dreglar efter dig.....och....du är ju en pingla, var några av de kommentarer jag fick, utspottandes ur deras arga munnar. Faktum är att dessa två tjejer är de vackraste jag vet. Underbar utstrålning, underbara leenden. De måste bara vara fantastiskt lyckliga! Nu kommer vi till det pinsamt uppenbara......de är Large och jag är Small. Vem försöker jag lura egentligen? Jo, mig själv. Jag kan ev vara den person som uppskattar mig minst av alla.
Det här är sjukt.
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/23/2007
2
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: depressionen, kroppen