.man kan faktiskt skratta och jobba samtidigt

.rudolf med röda mulen

Så står man där framför spegeln och konstaterar att det inte är en tavla man tittar på precis. I nästa andetag har man attackerat pormaskar och finnar med en imponerande målmedvetenhet.

Så står man där framför spegeln, med ett svullet och elakt rött ansikte, och konstaterar att det nu är sju resor värre.

.millimeterrättvisa som inte är på millimetern

Jag har den bestämda känslan av att dotterns pappa försöker roffa åt sig mer av nykrusat hår och knivskarp tunga än vad som är rättvist. Min helg med henne slutade redan klockan 13.00 idag. Det innebär att jag blev snuvad på hela tio timmar med henne. Ja, nu har hon lärt sig att inte somna förrän hon ligger näsa mot näsa i min säng. Igår kväll såg vi Rocky tillsammans. Typiskt bra barnfilm.

Och så får han det att låta som om hennes hem är där han bor och att mitt hem bara är en tillfällig förvaringsplats som hon måste stå ut med tills hon får komma hem igen. Typsikt irriterade.

Och så tror han helt seriöst att han älskar henne mer än vad jag gör. Men jag har tänkt ut ett dräpande svar om han skulle spotta ur sig den villfarelsen.

"vi älskar henne på olika sätt du och jag. Jag älskar henne för den hon är. Du älskar henne för att hon är din."

Typiskt dräpande svar.

Den knivskarpa tungan får hon av mig.

.jag önskar han var här

Jag önskar han var här, sa hon om mannen som jag aldrig kan sluta tänka på och som kan trolla bort envisa stickor från små fingrar utan att det känns.

.grannar som jobbar för piss och intet

Kom in, kom in sa den gamle mannen och öppnade dörren på vid gavel. Jag tog ett ljupt andetag och klev rätt in pisslukt och tickande köksklocka. Dottern fick jag smög bakom och gjorde sig osynlig. Ett kort ärende. Ett par frågor bara. Handväskan och påsen från jobbet fick stå kvar i hallen och vänta.

Handväskan och påsen (eller "handtagspåse" som en kollega envist kallar den, trots att han inte ens är i närheten av pensionsålder) stod kvar där även två timmar senare när jag äntligen fick handlingskraft nog att röja undan.

Men dörren var låst och gubben spårlöst försvunnen.

Det tog ytterligare några timmar innan en benskör man dök upp utanför min dörr på tredje våningen.

Han berättade om två stokes. Jag misstänker att han får sin tredje nu, påväg nedför de branta trapporna. Men det är en annan historia. Jag sitter nöjd, med en handtagspåse i hallen som luktar piss.

.sprakande ny, fast rätt så vanlig

Jag tittade fascinerat på trekvartsmiljon(eller mer)kronorsbilen framför mig. Träinredning. Skinn. Och betydligt fler reglage och knappar än antalet mil i mätaren.

När det står så mycket pengar framför mig så kan det inte unvikas att det dyker upp vissa förväntningar hos mig.

Så jag blev rätt besviken när jag satte mig i bilen och upptäckte att det var bara en bil och ingenting mer. Inte prasslade det av 1000-lappar från stoppningen. Inte rann champagnen ur handskfacket. Inte förvandlades den till en båt när man tryckte på en knapp. Inte fick man med Tina Turner på köpet.

Det var en helt vanlig bil...som bara var lite ovanligt dyr.

.benny andersson, jag och annat som har med val att göra

När Benny Andersson fick höra om valorättvisorna som drabbade F! stoppade han in en miljon kronor på deras konto.

När comvidare fick höra om valorättvisorna som drabbare F! satte hon sig i en bil och körde ut valsedlar till lokalerna i utkanten av staden som annars skulle blitt utan.

Jag bidrog efter min förmåga. Han efter sin. Benny Andersson och jag drar vårt strå till stacken i demokratins tjänst.


I ett annat mindre val har jag fått uppgiften att föreslå kandidater till styrelseposterna. Jag känner mig lite motarbetat av sittande ordförande. Styrelseprotokollen får jag minsann inte titta på och hon tänker då rakt inte berätta något om vem hon är eller vilken bakgrund hon har.

"Nu får det fan-i-mig vara nog" skrek hon genom luren.

Det kan vara så att valberedningen nu letar efter mer samarbetsvilliga personer till styrelsen. Det kan vara så.

.alien in Harnosand

Igår var jag en Alien. Om inte jordbon bakom mig hade påpekat detta, så vet jag inte när jag skulle ha upptäckt det. Kanske aldrig. För det var ju inte så att min närvaro skrämde på något sätt. Nej, jag var ett exotiskt moment i jordbornas enformighet.

Det märkliga var dock att ingen pratade om mig eller mina Alienlikar. Det regnade referat till framgångsrika, driftiga och spännande jordbor, men ingen hade hört talas om någon Alien som lämnat avtryck. Märkligt med tanke på att halva jordens befolkning består av Aliens.

Men jag ska vara rättvis och berätta hela sanningen. En gång fick föreläsaren faktiskt chans att åtminstone peka på den där Alien som satt på en stol med röda skor, men då var han nog så adrenalinstinn av att prata om, med och till jordbor att han kallade även mig för en sån. Röda skor till trots.

.jag, helt vanlig medelålders

Har jag berättat att jag håller på att bli medelålders? Nej, tänkte väl inte det. Det är inget man skryter om precis. Får jag lov att presentera mitt bevismaterial?


1. Fick golfinstruktioner av man i pikétröja och smårutiga byxor. Han är en vän. Jag har vänner med gubbsmak. Inte ett gott tecken.


2. Vinprovning på fredag. Spotta i glasen, rulla med tungan och himla med ögonen. Hur fullvuxet är inte det?


3. I översta skrivbordslådan på jobbet ligger en tub handkräm som jag köpt på apoteket. Tuben pruttar precis som den ska och det låter som om man har avancerat sex när man smörjer in sig.


4. Jag dricker kaffe.



(Fyll gärna på ni som känner mig. Jag tror säkert ni kan roa er själva rätt bra i kommentatorsfältet)

.och så kom söndagen - vilodagen

Fick skaka liv i min femåriga tonårsdotter vid tiosnåret. Då hade jag, sedan en timme tillbaka, förvissat mig om att hon fortfarande andades och inte bara låg där död. Fast hennes morgonhumör gör att jag själv önskar att jag vore död. Eller åtminstone döv.

I ett svagt ögonblick, och med en stark förhoppning om gentjänster i form av datasupport, bilreparationer och barnpassning, hade jag lovat brodern och hans blomma att bära in möbler. Den första halvtimmen maskade jag bort genom att handla glass och mat. Den andra bar jag lite. Och den tredje, fjärde och femte var jag tvungen att styra upp utfodringen av mulåsnorna. Viktigt, viktigt!

Förrsten, när du hör dig själv säga att flyttkartongen är tung som betong, så försäkra dig om att din odåga till bror faktiskt inte just staplat betong bland saker som ska upp femtioelva trappor.

I ett ännu svagare ögonblick, och utan förhoppning om minsta motprestation, lovade jag dottern att göra en avstickare till Skulegrottan påvägen hem. Med små lätta steg studsade hon uppför berget. Jag misstänkter att hennes lilla rumpa inte ens han nudda i träbanken i den svala grottan innan hon med glada, hoppande ben förkunnade att vi skulle vidare mot toppen. Berget stupar lodrätt. 294 m rakt upp! Svetten från min rygg rann längs bersgväggen och mina ben kunde inte för sitt liv komma ihåg hur det kändes att studsa när vi, äntligen, såg toppstugans fasad.

Säga vad man vill, men tre mils utsikt, en flaska vatten och en dotter som strålade ikapp med kvällssolen är den bästa morsdagspresent jag någonsin kan få.