.somliga dansar utan skor, säg vad beror det på?

Nog för att det kan vara snurrigt ibland när man dansar, men nu är turerna helt uppåt väggarna.

För det första så klär man inte upp sig längre. Nej, nu är det t-shirt i tyger som andas, fladdrade byxor och sport-bh som gäller. Och ibland saknas både strumpor eller skor.


För det andra så är det dubbelknut på könsrollerna. Mjuka kvinnoarmar slingrar sig runt andra nätta kroppar i svepande dans över golvet. Skäggiga män trycker pannan mot varandra och i buggen är den kvinnan som för och mannen som följer...så lätt som en vind.


Och jag blir yr i huvudet och varm i magen av allt det vackra!

.fredagsfräckisen

.snöoväder och rådjursskutt

Det är knappt så att man hittar bilen under drivor av snö. Och vägen till skolan är totalt borta. Jag chansar på att Volvon framför ska åt samma håll och följer dess baklyktor som tycks studsa in mellan träden mot skogen. Mötande fordon river upp kompakta väggar av snö och jag låser armbågarna, siktar rakt med ratten och hålla tummarna för att vägen inte böjer sig på andra sidan muren.

Mitt i allt detta hoppar två rådjur fram och mitt hjärta stannar.

Men bilen stannar inte, utan släpar mig fram och tillbaka fyra gånger.


På vintrarna tittar jag med längtansfull blick mot det dagis jag ser från mitt sovrumsfönster.

.en våt läxa ingen lyckas lära

För husfridens skull badar jag alltid när liten har somnat. Annars drunknar jag i en övertalningskampanj. Hon bönar och ber. Vädjar till förnuft, sans och äkta kärlek.

Men jag vill inte bada med vassa föremål.

Och jag vill bada varmt.

Dessa argument har hon naturligtvis knivskarpa motargument till. Men inte alltid helt sanningsenliga. För väl i badet åker sylvassa knän och armbågar in mellan revben och upp i solarplexus. Och när hon inte är fullt upptagen med den tortyren så sitter hon uppflugen på badkarskanten. För vattnet var för varmt den här gången också.

.konstiga äro fantasierna ibland.

Vad svarar man när någon ringer och frågar om man kan sparka honom på skrevet? Alltså när man fattat att det inte är en kompis som försöker driva med en, utan en främling med en seriös fråga? Jag frågade min bror. Han hade nämligen blivit kontaktad av Pungsparks-Johan. Om man tränar kampsport så hamnar man på ringlistan. Tydligen.

Man svarar artigt, för frågan är för konstig för att verka sann.

Själv fick jag ett konstigt samtal för ett knippe år sedan om jag ville testa strumpbyxor. Hela upplägget luktade skumt. Och förmodligen så var det just lukta på strumporna som han skulle göra, han som behövde mig i sina fantasier.

Jag svarade artigt, för frågan var artigt ställd.

Men märkligt är det med människornas fantasier ibland.

.klädförbud - en typiskt dålig idé.

Att förbjuda ett klädesplagg är väl att ta ett onödligt långt steg tillbaka! Typ ett jättekliv över diskrimineringsån. Förbudet skulle dessutom tydligen bara röra ett par tusen kvinnor. Häxjakt?!

.att läsa utan att läsa

Pappersformat ska bli digitalt. 130 sidor ska bli en. Ctrl c och Ctrl v i evighetslånga arbetsmoment. Men vissa ord delar på sig och knuffar in ett mellanrum mellan bokstäver som ska hålla handen. Dessa ord upptäcker jag, märkligt nog, utan minsta ansträngning. Jag låter blicken svepa över textmassan - utan att lästa meningarna, och mellanrummen sticker ut som gigantiska stoppskyltar.

Är inte det märkligt?! Man SER tydligen text, snarare än läser den.

.min bak därbak

Hundrakilosklumpen tog mig under sina vingar (eller triceps tror jag de kallas i den här världen). Jag skulle räddas från maskinträsket, som jag mot bättre vetande, och allmänt oförstånd hamnat i. Första övningen var knäböj, en erkänt plågsam övning. Min rumpa skulle ner i källaren och vända innan jag fick resa mig upp igen. Nu önskar jag att jag hade lämnat kvar den därnere, för bak på kroppen gör den ingen som helst nytta idag. Den bara skriker ut sin smärta hela tiden och gör att jag ser bajsnödig ut när jag går.

.himlens allra vackraste fågel

Jag släpper taget om här och nu och letar mig bakåt drygt fyra år i tiden. Men innan jag ens hinner formulera orden så bränner minnena i min kropp. Det jag ser är en orkeslös kvinna som tittar med bedjande ögon mot mig. Jag fångar henne i min famn ögonblicket innan hon signar ner mot kyla och smärta. Tårarna rinner nerför kinderna när jag berättar om henne, den som jag var. Men tårarna är inte salta, utan söta, som av lycka. För första gången kan jag lyfta blicken och se vilken resa jag gjort. Vilken kamp jag tagit mig igenom, och gått segrande ur.

Men nästa tanke startar en störtflod av söta kristaller som jag omöjligt kan hejda. Korpen! Det som den vackra fågeln har gjort för mig kan jag inte sätta i ord. Jag kan inte förklara vad det är, men jag kan förklara var jag hade varit om hon inte hade låtit mig vila i hennes trygga bo. Då hade jag inte bara förstört mitt liv, utan även framtiden för min dotter. Tankar går i arv och bristande självkänsla kan man ge som present till ett barn.

Korpen, nästa gång du pratar med honom som passar alla vackra fåglar, hälsa från mig och tacka för att han lånade ut sin allra vackraste fågel till mig. Och hälsa honom att jag önskar att själv någon gång få förtroendet att lägga mina vingar runt en människa som har slut på kärlek till sig själv.

.okänt nummer

Jag har förstått att det finns människor som låter det ringa om de inte känner igen numret som visas i displayen. Jag undrar vad de tror kan hända om de svarar? Vad är liksom det värsta tänkbara? Att någon har ringt fel? Att det är en försäljare?

Hur törs dessa människor överhuvudtaget lämna hemmet? Tänk om en okänd hälsar på dem på gatan? En som de inte känner igen. Vilken fullkomligt rysligt läskig tanke.