.nu vet jag

Det är lugnt.

Puh.

Krama vidare allihopa.

Det ska jag göra.

.bra sagt

"bättre att infria önskningar än att bryta löften"

.att leva för sitt jobb

Jag tycker om. Jag är omtyckt. Det är berusande.

Jag håller om. Jag blir omhållen. Det är stärkande.

Mina känslor övemannar mig. Jag förmår inte stå emot. Jag är lycklig.

Runt mig står människor jag bryr mig om. Människor som betyder allt för mig. Jag stäcker ut handen och stryker på kinden. Jag håller handen. Jag omfamnar.

Mina vänner. Mina studenter.

Nu vet jag inte längre vad jag ska känna. Misstolkade jag ömheten? Misstolkade de ömheten?

Vilka känslor dröjer sig kvar?

Smärta?

Kärlek?

?

.rock on FK!

Det gick vägen.

.tunnelseende

Jag kan snöa in mig fullständigt på en person. Hittar jag nån som jag fascineras av så vill jag ha mer. Mycket. Mest. Jag vill umgås hela tiden. Vill att personen i princip ska flytta in hos mig. Jag blir som en blodigel. Särskilt dem som jag betraktar som nya vänner.

Kollektiv?

Men det finns såklart en baksida. Intresset kan dö ut lika fort som det blommade upp. Rättare sagt, tills min hjärna hittar nån annan att fängslas av. Vanligtvis har vänskapen hunnit bli så stark att den överlever. Förskjutningen av fokus brukar nämligen vara ömsesidig.

Fokuserad!

.hopplösheten i ett nötskal

Nötskalet är mitt kontor. Det är jag som känner hopplöshet. Vi har misslyckats. Jag har misslyckats. Vet inte. Vad jag vet är att det är utanför min kontroll. Det är försent att göra nåt nu. Missnöjet finns på papper. Missnöjet är ett faktum.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Snart.

.det finns nån för alla

.vem är du?

Lite nyfiken nog är jag på vilka som läser min blogg. Vill ni ge er tillkänna? Klottra ner en kommentar?

.tafsar chefen?

Min chefs chef (tydlig hierarki där jag jobbar minsann) la armen runt mig. Först tänkte jag, men så trevligt att han tycker om mig. Sen tänkte jag en gång till.

Vad betyder det egentligen? Markerar han status? Pinkar han in revir? Och vad ska jag göra nästa gång han gör det? Nypa honom i häcken?

.att vilja och våga är inte samma sak

Jag blandar ihop det. Är det så att jag vill, men vågar inte? Eller vågar jag inte, men vill?

Det kanske inte ens är någonting jag måste göra nåt åt? Inte nu ialla fall. Tänk om jag inte skulle tänka så mycket. Tänk om jag skulle känna mer. Glida med. Det finns ingen deadline på min känslor. Inget bästföredatum vad jag vet.

Så då tar jag det lungt. Jag kanske förresten varken vill eller vågar just nu. Men då får det vara så. Bra så!