.ett par glas sällskap och en icke identifierad vulva

Egentligen borde socialsstyrelsen skriva helt andra saker i sina varningar till folket. Att vin skadar levern är en bagatell i sammanhanget. Vin är en katastrof för sällskapssjuka singelmammor som fastnat i hemmet. I tell you!

Två klunkar vin och jag vill dansa på bordet och rycka i en svans.

Men liten, som ligger begravd under en komplett samling fluffiga djur, hänvisar mig till den sociala samvaron som får plats mellan fyra väggar.

Men det är också väldigt givande. Nu vet jag till expempel att 34 % av kvinnorna skulle känna igen sin egen vulva i en lineup. Ställer mig mycket frågande till den siffran. För det första, hur många har granskat sin egen utrustning (det vet jag...25 % säger Amelia)?. För det andra, hur många har inspekterat tillräckligt många muffar för att kunna säkerställa det statistiska underlaget?

Jag skulle inte känna igen min egen fitta ens under hot om skott i råttan.

.bloggat från ett annat hörn

 Sitter med PIZZAFYLLD MAGE I VäDRET OCH BLOGGAR FöR FöRSTA GåNGEN FRåN MIN MOBIL. DE STORA BOKSTäVERNA BLIR JAG INTE AV MED OCH FöRMODLIGEN INTE MAGEN HELLER. (UNDRAR OM MAN KAN INFOGA EN BILD OCKSå? LYCKAS JAG MED DET Så HAR BILDEN INGET MED TEXTEN ATT GöRA. MAN FåR INTE VARA KRäSEN Så HäR FöRSTA GåNGEN...)

.hennes lilla lila fynd

Täcken och kuddar ligger huller och buller i sängen och fungerar som en magnet på två bubblande tjejer. De gör volter och bygger slott. De trasslar in sig och rullar ner på golvet och mitt i en hopp drar min gluggis fram ett fynd från under bäddmadrassen.

-Vad är det här mamma?

Mamman blir kall ända ner till tårna och fångar upp den lila mystiska saken som brukar säga bzzz när mamman leker med den.

-Inget! Absolut inget. Glöm det. Borta.

Men hon frågar igen. Med ännu större nyfikenhet.

Då tar mamman fram den arga rösten och säger att sexåringar inte ska fråga mer och att vi ska prata om det sen.

Men det har vi inte gjort för det kom My Little Petshop och pärlplattor i vägen. Och jag tänker då absolut inte ta upp det igen! Inte förrän jag behöver förklara att det finns alternativ till finniga tonårspojkar. Mycket bättre alternativ.

.jag ljög

Japp jag ljög. Jag sa "intressant" när damen försvann in i en lång uppräkning av alla viktiga arbetsuppgifter hon hade. Fast det borde hon ha förstått om hon bara lyfte blicken från sitt ego och noterade att det satt en person mitt emot. Vanligtvis brukar det betyda dialog.

När floden av arbetsbeskrivningar hade dränkt mig fullständigt, så drog hon en belåten suck. Jag trodde inte för ett ögonblick att hon ville veta vad jag gjorde på dagarna. När man är så intressant att man hoppar högt när man ser sig själv i spegeln så frågar man sällan om någon annan.

.gluggisar i en skräckkorridor

Alla stora läskiga barn är på sportlov så gluggisarna passar på att sprida ut sig över hela skolan. De fullständigt äger korridoren och ytan framför matsalen! Jag lämnar min sexåring bland en skara nyblivna regenter och kommer att hämta en drottning i eftermiddag.

Minns själv just de där skräckkorridorerna som aldrig tog slut, och som kantades av fullängdsbarn som tryckte ner för att vinna respekt. Trånga passager och ingen skyddsutrustning! Det är inte lätt att smälta in i väggen, men jag var nog så nära man kan komma ibland.

Faktum är att obehaget sitter kvar, inser jag just. För jag tar hellre omvägar än manar min kropp in i trånga passager och gångar. Sjukhuskorridorer, gångtunnlar, tågvagnar skickar kallar kårar längs min ryggrad. Läge att "reklejma" korridoren! Smyga igång med lite fobiträning...

.jobbprat på fikat, och fikaprat på jobbet

Fika. Först pratar vi om en server norrut som vi också vill sitta fast i. Där försvann halva fikat.

Sen pratar vi om Facebook på arbetstid. Lägret delas. Äldre mot yngre. Ska det tillåtas eller inte?

Ja, ett dagsfärskt argument är ju att man "måste" ta igen den där lagstadgade vilan som försvann i härvan av nätverkskablar.... :)

Men jag tänker mer på ett annat just nu. Kontoret är ödelagt och de enda som hör mina desperata vrål om social stimulans är mina digitala "kollegor". Och jag har hört att man kan dö om man inte får tillräckligt med mänsklig kontakt. Så visst är det tur chefen att jag har Facebook?!

.begreppsförvirring

Jag undrar. Vad kallas en person som lever tillsammans med ett barn, men inte är dess biologiska förälder? En som gör allt som en förälder ska göra i form av kärlek, fostran, uppmärksamhet, service, tröst, lek, mat, förebild, omtanke. Alltså allt utom det genetiska arvet.

Jag är mamma, men jag har inga problem med att någon annan också ser sig som en sådan när det gäller i relationen till min dotter. Mamma är väl mer en roll och inte en person? Eller?!

Min väns mamma är död, men pappan är omgift. Vännen har frågat om denna kvinna kan ta på sig rollen som mormor. Och de har kommit överens om att hon ska fortsätta vara det även om de skulle separera någon gång i framtiden! En gång mormor - alltid mormor. Barn ska inte behöva tappa sina realationer bara för att vuxna inte kan hantera sina. Men ansvaret ska ligga hos den vuxne att hålla kontakten. Såklart.

Och jag tänker på mina egna bonussyskon. Inte slutar de vara mina syskon bara för att min pappa och deras mamma går åt varsitt håll. Eller dör (hemska tanke).

Vad kallar ni varandra? Ni som kramar om barn som inte är frön från era egna kroppar?

.otacksamma skitunge

Den otacksamma skitungen faller ihop i en hög av gråt. Fattar jag inte att hon ville leka med sina kompisar. Att det var ju det jag lovade.

Och nej, jag fattar inte. Jag trodde, i min enfald, att det räckte med prinsessfilm på bio med bästisarna under ett täcka av valfritt ätbart från kiosken.

Ett, två, tre, fyra...

Anklagelserna om vanvård sprakar i mina öron trots att jag tar skydd i köket.

...fem, sex, sju...

Jag söker desperat jord i diskbänken för att inte kortslutas.

...åtta, nio, tio.

Spänningen släpper. Hon tittar på mig med en svag blick. Är inte de mjuka små händerna som fångar mina lite varma?

.för hennes skull förändrar jag världen

Det är internationella kvinnodagen idag. Jag gillar inte konceptet. Som om kvinnor situation runt om i världen bara bör uppmärksammas en gång om året? Utsatthet och förnedring sker dagligen, oavsett om västlänningarna har en notering i sin kalender om det eller inte.

Men den fyller ändå ett syfte. Jag tvingar mig själv att tänka efter. Internationella kvinnodagen. Vad har jag med den att göra?

Jag ställer mig alltid samma fråga när jag tvekar. Vilka förutsättningar vill jag ge min dotter i livet? På grund av svaret på den frågan är jag skild. Jag har tagit ett tydligt avstånd från min far. Jag visar mod när jag egentligen vill gå ett annat håll. Utmanar mitt tålamod när saker inte går min väg. Och jag sätter ned foten för det som är viktigt.


För hennes skull vill jag utmana mig själv.


För henne skull tänker jag förändra världen!


Det är egentligen ganska enkelt. Min dotter ska ha samma förusättningar som alla andra.
Vilken värld tänker ni lämna till era barn?

.att drunkna i det stora blå och i en blick

Jag drunknade igår eftermiddag.

Le Grand Bleu, och skapelsens allra vackraste man, Jean-Marc Barr, tog mina andetag. Många gånger om.