.dumsnålt värre

Det är en fattig kommun jag bor i. De har inte råd att låta en vaktmästare blåsa bort löven med en sån där fiffig apparat som jag sett att kommunen har i sin ägo. Nej, istället kallar man in förskolebarnens föräldrar som får ägna en hel kväll åt att kratta bort löven.

Jag är inte riktigt säker på att jag ser den ekonomiska vinsten. Ok, vi föräldrar krattar ju gratis. Men hela personalstyrkan är där, dvs 10-12 dagisfröknar. Vad kostar inte det? Och dessutom bjuder skolan på hamburgare och kaffe. Vad kostar inte det? Att kommunen är fattig känns inte som en gåta längre.

För att få in lite extra klirr i kassan (för att barnen ska få göra nåt spännande åtminstone en gång per år) så säljs lotter. Föräldrarna skänker priserna. Jag köpte fyra lotter och hade skänkt tre priser. Två USB-minnen och ett multitool-verktyg. När jag tittade ut över presentbordet så konstaterade jag att det inte var mycket där jag skulle välja. Men det var värre än så, man fick inte välja. Nummer drogs och tejpades fast vid slumpvis utvalda artiklar. Detta gjorde att jag numera är stolt ägare av två par tjocka, svarta strumpor med loggan ”comfort” i resåren - i herrstorlek och en plastig handdukshängare från sent 80-tal.

.någonting hittat

Jag hittade en ny rynka i ansiktet i morse. Den fanns inte där igår, det är jag säker på. En tunn, knivskarp linje markerar numera mitt vänstra öga och ger mig en tröttare och mer bekymmersam uppsyn.

Kroppen reagerar på vad hjärtat känner.

Kroppen talar de ord munnen inte förmår säga.

Rynkan säger: "det är detta som är livet, Comvidare"

.gissa kön på företagaren

Inom loppet av ett par dagar har jag sett två städfirmor på nära håll.

Den ena heter Kronqvist städ och firmabilen är en liten kycklinggul skåpbil. På skåpet finns en streckgubbe i värsta städartagen bland hinkar och skurmoppar. Jag tror till och med att det stänkte svett från figuren.

Den andra heter Städkungen och firmabilen är ett stort vitt monster. Loggan består av en guldkrona och texten på fronten avslöjar att städkungen minsann gör ALLT inom städ (och betongborrning!!).

Så, vågar ni på er en gissning?

.framtidens mobil

Framtidens mobil går att köra som en radiostyrd bil. Då kan man styra fram och tjuvlyssna på folk.

(vilken bra idé tänker vuxna Comvidare när hon lyssnar till ett barn visioner)

.en ny sida

Ord som sagts är mina för alltid.

Levande.

Jag vänder blad.

Tomt.

Det tomma väntar på att fyllas av mig.

Önskar,

att det vackra språket finns i mig nu.

.nära, men inte rätt

Två månader in på jobbet och visitkorten ska tryckas. Får ett mail för korrektur. Jodå, allt stämmer in till sista siffran på faxnummret (viktigt, viktigt eftersom faxen används såååå ofta).

Stänger ner pdfen.

Men vänta lite nu! Såg jag verkligen rätt? Stod det inte "Öberg"?

Visitkort med tippex över "berg" ger liksom inte ett trovärdigt intryck. Och gifta om mig kändes inte som ett alternativ. Jag menar, vilka känner jag som heter Öberg? En tjej på gymnasiet hette i och för sig det, men....

Jag torkar svetten ur pannan och konstaterar att det var nära ögat!

.finn fem fel!

Hittade detta meddelande i min inkorg:

hallå;
Genom vår gratis MSN servis kan du se vilka som blockerade eller raderade dig. .
Addreess:

Jag har hört talas om intelligenta kylskåp, men en servis som kan se vilka som blockerat mig det var nåt nytt. Cravings!

.månadens ord

Jag har lärt mig ett nytt ord. De flesta har använt ordet flitigt dagligen, men jag har trott att om jag använder det ordet så blir mottagaren i fråga besviken. På mig.

Nu har jag börjat smyga in ordet i samtal med personer jag litar på. Personer som inte skulle försvinna bara för att jag sa "nej". Och tänka sig, de står kvar. Faktum är att de älskar mig mer för att jag säger just "nej". (Med ett undantag.......de vill nog inte att jag ska svara nekade på frågan om jag älskar dem tillbaka)

Nej, nu har jag inte tid med er längre. Jag ska gå ut och säga "nej".

NEJ!

......

(Tillägg ett par timmar senare)

Jag sa nej och vips fick jag barnvaktsituationen löst. Nu kan jag ge mig ut i spåret som jag ville. Otippat!

.om, om igen

Ska skjutsa mina gamla morföräldrar från Övik till Sollefteå. En sträcka på drygt 8 mil. Morfar, som är 91, berättar att skomakaren Sven Bengtsson (eller var det Bengt Svensson) gick denna sträcka. Regelbundet. Det var ju på 1800-talet när inga bilar fanns.

Vi åker en bit till. Morfar berättar om en man som bodde i en grannby och som var skomakare och gick hela vägen från Övik till Sollefteå för att laga skor.

Och ytterligare en bit. Morfar berättar att man förr i tiden faktiskt gick denna sträcka. Han resonerar om hur lång tid det måste ha tagit och minns plötsligt en skomakare han kände till som brukade gå längs denna väg.

.sånt man gör när man har hus

Ingmar frestar med högtryckstvätten. Jag kan inte motstå känslan av att jag borde passa på och tvätta bilen. Sen kan jag inte heller motstå den otäcka känslan av att storstäda bilen. Fram med dammsugare, trasa och skummande hink. Nu ska händerna bli genomtorra och skrynliga av starka kemikalier.

Under tiden hittar E nya användningsområden för bilen, vilka är svåra att kombinera med biltvätt.

"mamma, får jag klättra upp på taket?"

"mamma, får jag trycka här?"

"mamma, får jag krypa ner i bagaget?"

Jag försöker efter bästa förmåga erbjuda andra lekar, men hon har släktdrag som påminner om mig så hon fortsätter sin vilda dans på/under/i bilen.

När bilen äntligen är ren är E smutsig. Jag törs inte tvätta henne för det kanske är en ond cirkel. Ren E=smutsig bil / ren bil=smutsig E / ren E=smutsig bil