...som kan behöva lite motion.
Här kommer en användbar övning.
"Three switched witches watch three Swatch watch switches. Which switched witch watch which Swatch watch switch."
Det här bär jag med mig idag....
" en verklig kvinna som har äkta könshår och kan prutta."
(sagt i diskussion om förväntningar och grusade förhoppningar)
och
"brutalt ömsint och varsamt skoningslös "
(sagt av vän som förstår ärlighet)
Man kan inte låta bli att imponeras av ynglingar av manligt kön som relativt nyligen kvitterat ut körkortet. Nedför Nybrobacken kommer de glidande ackompanjerat av taktfast dunkande och skallrande rutor. Bilen vittnar om år efter år på saltbehandlade vintervägar och färgen är solblekt och dassig. Men ändå lyckas de glida genom de centrala delarna av staden med attityden av kungar. Rockstjärnor. Nicolas Cage i "Gone in 60 seconds". Den nedsjunkna hållningen. Vänsterhanden långt över på högra sidan av ratten. Huvudet nickandes i takt till musiken.
Man kan inte låta bli att imponeras. Nästa gång jag går med soporna ska jag låtsas att påsen är Gucci. När jag handlar ska jag inbilla mig att jag är prinsessan Madelene. När jag äter min matlåda ska jag tänka femstjärnigt.
Kung!
Men viken dag. Den här karusellen tycks aldrig stanna. Nyss var jag ju på bra humör. Trots att jag innan dess var nedstämd. Men nu. Under isen!
En av de underbaraste, varmaste och kärleksfullaste personer jag känner håller på att krossas fullständigt. FINNS DET INGEN RÄTTVISA?
Snälla, ta mig istället!
Jag kan ta skottet.
Här är jag. Här!
Det kan inte hjälpas.
Värme finns. Trots kylan.
Uppmärksamhet finns. Trots tystnaden.
Jag finns. Trots ensamheten.
Det är väl ok att ringa mig. Jag säger inget om det. Men när man ringer mig med förhoppningen att jag ska stötta min familjs MOTPART. Då fattar jag inte varför. Hur tänkte han där? Fanns det verkligen ingen annan han kunde prata med? Stackars ensamma man som gör sig besväret att hitta mig via nätet. Stackars ensamma man som sedan blir förvånad när jag inte tycker att det är bra att han ljuger och bryter avtal. Stackars ensamma man, så långt från verkligheten.
När jag var liten lekte jag och min syskon mycket med lego. Vi hade en stor back fylld med bitar ialla färger och former. Vi kunde bygga hela städer. Samhällen. Det var bara att dyka ner i backen och hitta de perfekta bitarna. Vi skapade.
Jag saknar det.
Nu är allt färdigbyggt och jag tycker inte att bitarna nödvändigtvis passar ihop. Jag skulle ha kombinerat dem lite annorlunda. Valt fler färger? Mindre bitar? Udda bitar?
På sjunde dagen skapade Comvidare.......
.....ingenting.
Det finns dem som hittar genvägar in i andra människor. Som värmesökande missiler hittar de gropar och förhårdnader i sjuka människohjärtan. De når fram till sitt mål, rotar runt och orsakar smärta. Men när den akuta smärtan släppt. När chocken släppt. Då! Först då har hjärtat hittat ett sätt att läka sig själv.
Ni förvånar mig.
Ni som hittar sår.
