.och jag skar mig på blanketten

Minns ni blanketten? Den som lagt tung sorg över mina axlar och uppfodrande stirrat på mig i veckor? Kanske månader! Nu plötsligt fick den liv och lade sig framför hon som kan lägga kärlek på en arm. Och genast landade generösa och lekfulla bokstäver på blanka ytor.

Så nu fick den följa med på en resa. Till annan plats där nya relationer blir till ord.

Men när blanketten åter letade sig till mig så skar jag mig på de vassa kanterna.


Att sakna något som inte finns, väcker stillsamt gråt.

Men att inte se det som är, får lungorna att skrika av smärta.