.ring, ring till mamma mia

Telefonen vibrerar intill mig och jag hör tofsungens ljusa röst "mamma, mamma, svara, det kan ju vara nåt viktigt, du måste skynda dig" Och i påsk har jag fått extra många viktiga samtal. Andra tofsvipor vill flyga iväg på äventyr med min fågelunge och jag älskar att de ringer mig. Jag önskar att de aldrig slutar kvittra i mitt öra! Min unge kan fet-glömma att jag skaffar henne en egen telefon.

.tillfälligt avstängd

I två veckor kommer ledningarna att vara avstängda. Inte alla utan bara en, den viktigaste. Den som slingrar sig över trädtopparna till ett korpnäste några mil bort.

Två veckor är inte lång tid och det kan gå betydligt längre än så innan jag kommer på att ropa in i tråden. Men när jag vet att ingen kommer att svara så känns trasslet från övergivna sladdar farligt nära. Jag har ingen lust att fastna däri och med bakbundna händer hänga dinglandes från en trädgren.

Men nu tänker jag bara på mig själv igen. Typiskt korpar att göra så att det blir så! Lura mig att tro att det jag har som en geggig massa i mitt huvud är så mycket viktigare än det som bygger bo och förstör det vackra som en skinande fågel förvarar under sitt spretiga dun.

Och nu blev jag förbannad också!

Hörrödudu Gud. Om du så mycket som kröker en fjäder på den fågelns kropp så ska du få med mig att göra. Hör du det? Då blir det inte roligt! Jag menar allvar!

.okänt nummer

Jag har förstått att det finns människor som låter det ringa om de inte känner igen numret som visas i displayen. Jag undrar vad de tror kan hända om de svarar? Vad är liksom det värsta tänkbara? Att någon har ringt fel? Att det är en försäljare?

Hur törs dessa människor överhuvudtaget lämna hemmet? Tänk om en okänd hälsar på dem på gatan? En som de inte känner igen. Vilken fullkomligt rysligt läskig tanke.

.och skratten kom på min bekostnad - igen!

I fikarummet radar vi upp våra telefoner. Vissa trängs med kaffekopparna, medan vissa hamnar vid sidan om eftersom en person är notoriskt klumpig och tycks alltid välta sin tekopp över saker som inte mår bra av att bli dränkta. Vi nämner inte hennes namn tycker jag. När man glömmer telefonen på kontoret så märks det alltid eftersom då börjar den ropa och den glömska personen får springa gatlopp genom lokalen ivrigt påhejad av de andra.

Kollegan med alldeles för mycket sarkasm i kroppen slår världsrekord i att kolla vad det var som pep. Jag retas såklart. Hur kan man bara vara sååå nyfiken att man bara måste kasta sig över telefonen?! Och sen ser jag mig om runt bordet för att få medhåll.

Det får jag inte. Istället vänds myntet och jag får tillfälle att generat skruva på mig. För uppenbarligen är det töntigaste inte att reagera snabbt på ett sms, utan att låtsas att man inte bryr sig när det piper till. Som om man är såååå närvarande i nuet att allt annat inte betyder något. Det har aldrig varit sant för mig, jag kan knappt bärga mig tills jag sett vem som försökt prata med mig. Men jag vill ju vara cool. Så jag låtsas att jag har kontrollen.

Resten av fikat skrattar de på min bekostnad.

.det är skillnad på äpplen och päron

Jag undrar.

Varför visas det ett kuvert i telefonens fönster när jag skickar sms? Jag skickar inget brev, jag skickar ett sms. Det är inte samma sak. Det är inte ens nära. Det kunde lika gärna snurra en runsten på displayen. Eller en pergametrulle.

Jag skulle bli bra förvånad om displayen på kaffemaskinen visade att jag skrev ut ett 16-sidigt dokument i färg när jag väntade på min kopp kaffe.

Eller om microvågsugnen visade någon som dammsög vardagsrumsgolvet.

.hur man blir av med en säljare

Har jag berättat att det står "säljare" på mitt visitkort? Det är samma sak som Key Account Manager, men betydligt lättare att stava. Det finns rätt många fördomar om oss och jag har nog min beskärda del av dem staplade i bokhyllan här på jobbet.


En luttrad telefonist kan lukta sig till en säljare långt innan signalen ens gått fram. Hon (ja, kan ni tänka er...telefonist är en rikigt kvinnofälla...så mycket fälla att jag hoppar av stolen när en man svarar) vaktar sin personal likt en hök. Ingen får störas och inga nummer lämnas ut.


Om man i en lycklig serie händelser faktiskt kopplas vidare av denna hök så fastnar man i värre plågor - pausmusiksdöden. Och när personen man söker äntligen svarar så hör man inte det för efter några evighetslånga plågsamma minuter har man slitit ut både hammaren och städet i hopp om att slippa tortyren som spelas i öronen.