I dag har vi gjort kattbullar (treåringen kom inte riktigt ihåg vad det var vi skulle göra).
Men det är inte bara att göra, det. Först måste storasystern ringa och berätta att hon glömt att köpa jäst. Då måste den vuxna som är kvar hemma gruva sig lite för att än en gång tvinga ner sprattlande ben i trånga overaller. Sen måste hon upptäcka att två hälar har skavsår och två ben orkar inte gå. När mellanbarnet tänker efter så har hon ont i ena handen så hon kan inte heller gå.
Tre barn ryms faktiskt i, och på, en liten vagn. Det är tur. Tur är också att det är en kraftig lutning till affären så att den vuxna får motion. Jättetur. Verkligen.
Lussekatter kan man göra i många storlekar. Fast man tröttnar snart. Men det gör inte så mycket. Degar kan man använda till så mycket annat. Lägga på golvet till exempel. Eller klä in armen med.
Men till slut står fyra plåtar med gyllene små skruvar på bänken. Och intill står tre små tjejer och öser beröm över sina skapelser.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 år sedan