.nattliga förlustelser

I natt vaknade jag av en orgasm som rullade genom min kropp. Min egen alltså! Jag lovar och svär! Inte en annan kropp innanför mina dörrar inte. Och jag minns dessutom att det inte ens var en porrfilm som spelades upp bakom ögonlocken.

Men det har hänt förut. Då var jag väldigt gravid och "plågades" av detta fenomen natt efter natt. Rätt generad kan jag säga att jag var. Tordes inte berätta för nån. Herregud, sjuka kvinna!

Så jag viskade en fråga ut i etern och fick svar. Jo, det var ett antal kvinnor som hade upplevt samma sak. Både som gravida och icke gravida (det där med "icke gravid" känns särskilt bra att klamra sig fast vid just nu).


Det enda jag oroar mig för nu är att råka somna på bussen.

.töcken liten en, helt utan töcken

Så ligger hon där igen med tårna i vädret och vägrar släppa taget om dagen. Nu har det gått en och en halv timme sedan jag sa god natt och släckte lampan.

När jag förklarar att barn inte behöver tänka mer, utan kan somna tryggt i förvissningen om att mammor och pappor tar hand om resten, så svarar hon att det är hjärnan som bestämmer över tankarna, inte hon.

Och så förklarar hon hur det snurrar runt där inne och att en pil pekar på vad hon ska tänka. Fast, tillägger hon, när man ska dricka te så stannar pilen för då kan man inte tänka samtidigt.

Jag visste väl att te var bra till allt.

.stora vakna ögon

-Mamma, när ska du lägga dig?

En klarvaken röst väcker liv i den kropp som jag satt på nedvarvning med hjälp av en överdimensionerad kopp rött te. Och när jag lägger mig intill hennes så ser jag inga spår av trötthet i hennes ögon heller.

-Vad tänker du på?

Efter ett försiktigt lirkande förstår jag att hon sneglat på filmen som pågår i vardagsrummet och bilderna har bränt sig fast i hennes medvetande.

-Mamma, det är så konstigt för jag är inte rädd för filmen, men för tankarna som kommer sen.

Jag förstår såklart, för jag är likadan. Jag blir också rädd av bilderna som kommer när filmen slutat. Det vill hon höra för hennes ögon börjar lysa och hennes små händer letar sig efter mina i samförstånd. Vi pratar länge om vilka filmer som vi tycker är bra och hur man får saker att se verkliga ut på film. Inte bara monster, utan även hästar som flyger.

Sen byter hon plötsligt ämne.

Då pussar jag henne mjuka kind och får ett av hennes mest strålande leende tillbaka.


Jag tror att hon sover nu.

.sofflös soffliggare

Det är ett faktum att jag är dålig på att komma i säng på kvällarna. Nu är det Stieg Larsson som håller mig uppe. Jag kan bara inte lägga i från mig boken som alla andra redan läst och sett filmatiseringen av.

Bristen på sömn gör att knarrande stolar och nedsuttna dynor i lunchrummet känns som vaggande hängmattor, och ögonlocken klipper i takt med vaggandet. Fast det går såklart inte att somna. Träsmaken fyller hela munhålan och träflisor sticker i ögonen.

Det här kontoret behöver en soffa så att jag kan fortsätta njuta av mitt nya trogna sällskap nätterna igenom.

.om att tappa orienteringen

Ögonen ville inte vara öppna längre så jag åkte hem och stängde dem.

Två timmar senare har jag konstig frisyr och ingen aning om vart jag är.

.törnrosas hundraåriga hand

Kände mig som en prinsessa när jag vaknade i morse. Som fagra Törnrosa efter 100 års sömn. Skillnaden var bara att tiden inte hade stått stilla i mitt fall. Det första jag såg var nämligen min hand som jag lyckades baxa fram från under min kropp. Den var vit och hade livets alla linjer på både handlov och i handflata.

Minst 100 år gammal var den.

Garanterat!

.sten -> grus -> sand

Det är svårt att somna när kudden är en sten.

Och inte är man särskilt utvilad när man vaknar med kinden mot en grushög.

Man vill helst kvar och vänta på att kudden ska bli till sand.

.slut på batterier i den klockan

Jag har förstått att vissa har ett inbyggt alarm som gör att de vaknar precis innan klockan ringer.

Det har aldrig hänt mig.


I morse vaknade jag av dotterns oroväckande pigga stämma. Hon ville se på TV. Klockan var ungefär samma tid som jag brukar ta min första kopp te på jobbet.


Det har hänt mig förr.

.sovmorgon igen då!

I morse hade vi för ovanlighetens skull marginalerna på vår sida. Tänderna var borstade, kläderna i rätt nyanser och långt hår låg prydigt mot nyvaken rygg när den långa visan pekade rätt upp. Fast vänta lite nu....den korta visaren ser ut att peka på åtta. Det skulle betyda att vi hade marginalerna helt uppåt väggarna.

Ofrivillig sommartidsjustering hade visst drabbat alarmet.

En timme senare ramlade jag in på kontoret med andan i halsen.

God morgon kollegor!

.om man lyssnar kan man höra längtan prata

Igår hotade jag. Jag skrek så att rösten blev hes. Jag mutade. Jag konfiskerade de två käraste gosedjuren. Men inget hjälpte. E sökte gång på gång kontakt med mig bakom en ridå av frågor, kissnödighet, ultimatum och skrik som gjorde hennes röst hes.

Det var först när hon somnat, efter två timmars het debatt, som insikten föll ner som en sten på mina fötter. Jag hade något som hon behövde. En kram som räcker tills kramen tar slut. En kram som vågar hålla henne kvar, fast hon sprattlar och försöker fly. En kram som inte förväntar sig något tillbaka.


Ikväll somnade hon med gosedjuren nära kinden och mitt täcke i en trasslig hög runt benen.

.VM i argumentation

Så här låter det klockan halv elva, en helt vanlig kväll innan en tidig morgon. Ordagrant vill jag tillägga. Femåringen är knivskarp. Mamman har inte mycket att komma med.

-Men E somna nu!

-Jag vill inte!

-Du ska sova

-Men jag vill inte, hur ska vi göra då?

-Det finns inga sätt, du ska sova.

-Det finns sätt. Det finns flera sätt. Jag kan sova i din säng. Jag kan komma upp och prata med dig en stund.

-Men sluta nu, du måste sova.

-Du är inte snäll. Jag är snäll med dig så du måste vara snäll med mig. Jag hjälpte dig med rabarberpajen. Jag lät dig vila på soffan.

-Ehh

-Var lite snäll då, annars kommer jag inte att vara snäll tillbaka.

.nya ord och sömnbrist.

Midsommarhelgen berövade mig många timmars skön sömn. Eftermiddagen igår var en demonstration av ren viljestyrka. Men frammåt kvällen började det bli omöjligt. Ögonenlockens tyng slog alla rekord.

Där i dimman och mitt i läggningsproceduren kom femåringen dragandes med god-natt-sagan. En förskräcklig tidning som jag i ett svagt ögonblick lät följa med i kundvagnen. Den är omöjlig att läsa, och den medföljade Hello Kittytelefonen river blödande sår i öronen.

-Men snälla E, den där går ju inte att läsa.

E bläddrar lite i tidningen och inser själv ganska snart att tidningen saknar all form av berättarkonst. Hon trippar in i sitt rum och kommer tillbaka med en ny bok.

-Den här mamma, den här är lite mer nattbar.

Och tänka sig, det var den. Jag somnade direkt.

.varning för vägarbete

Eftersom jag alltid har marginalerna på min sida så gör det mig alls ingenting att vägarbete pågår längs vägen till och från dagis. Det stör mig inte det minsta att sitta och vänta på en väglots i en evighet och köra krypfart resten. Inte alls. Jag kan konsten att väcka två lik på morgonen, varav det ena är undertecknad, så en timme tidigare hit eller dit spelar väl ingen roll?

I morse anlände jag till jobbet i lagom tid för förmiddagsfika.

Det är faktiskt lite trixigt att kryssa mellan asfaltsmaskiner, ångvältar och män med signalerande jackor och bleka ben. Tillbaka in mot staden körde jag så sakta att jag stannade, varpå två förvånade blekbenare tittade på mig. Sen kom den ene på att han faktiskt stod mitt i vägen.

Jag lägger vägarbetare till min lista på yrken jag gärna undviker.

.den öde sänghalvan

I nästan två timmar har hon trasslat runt bland täcken, kuddar och gosedjur utan att somna. Var tionde minut kommer önskemålet om att få flytta över till min säng, men jag hänvisar till de nya reglerna som gäller, du får bara sova i min säng när jag är där.

Så när jag äntligen svarar "nu" på frågan om när jag ska lägga mig, så flyger hon upp ur sin säng och dansar bort till min. Hon kvittrar hela vägen och kastar slängkyssar när hon passerar köket där mina trötta ögon och gäspande ansikte finns.

När jag kommer in i sovrummet har hon flyttat kudden och täcket så nära mina som det bara går. Den andra halvan av sängen har hon lämnat åt sitt öde. Ur mörkret kan jag ana de lyckliga ögonen och de mjuka armarna som bara väntar på att få slingra sig om min hals.

Hon somnar omedelbart.

.ett litet kastbyte

Hon med en självklar auktoritet (och som dessutom blir galet vacker på bild) ska få ännu en liten cool unge. Med bara en månad kvar börjar nattvila kännas mer och mer som ett avlägset begrepp. Hon vill byta ut en kvällstrött ingenjör mot en redan dygnsrubbad datanörd.

Ska vi byta grejjor med varann?