.min mor som inte är en matmor

Mamma. Bra på många sätt. Lite sämre på andra.

Matlagningen tillhör riskområderna. När jag kom in i köket i eftermiddags så misshandlade hon en potatissallad. Jag gled ljudlöst fram och tog byttan ifrån henne. Räddas det som räddas kan (och hörde jag henne inte dra en lättnandes suck?).

Hennes make är snäppet värre. Han har två rätter på sin repertoar. Kyckling med messmörssås. Och lax med messmörssås. Tur i oturen att mor är vegeterian. Hon steker på en morotsbiff. Som gudskelov inte hamnar i messmörssåsen.

Som uppfostringsmetod har matkatastroferna varit mycket framgångsrika. Alla barnen är lysande kockar. Gör gott godare. Och ännu fler såser. Riktiga finsmakare. Vägen till mannens...öh, jag menar syskonens...hjärta går via magen. Till en syster vallfärdar vi för matens skull. Hon tramsar på något om skinnbrallor, men vi andra vet att det var hans talang med sleven som fick henne på fall.

.kroppslig åtrå och förnuftets dumhet

Jag känner mig hur löjlig som helst. Jag känner ju inte ens karl'n men ändå kan jag inte få nog av honom. Missförstå mig rätt, det är inte förnuftet som styr utan den där djuriska suget, allt det där som finns innanför skinnet och som tar kontrollen över mina reaktioner.

Begriper ni vilken viljestyrka som krävs för att inte låta fingertopparna följa konturerna på hans fantastiska kropp?! Fattar ni hur mycket jag måste spänna mig för att inte lägga kinden mot bröstet, armarna runt kroppen och aldrig mer släppa taget? Eller den där blicken som jag tydligen går omkring och bär på, varför ska den sluka hans ögon som om den inte fått mat på flera veckor? Och fråga mig inte hur många fåniga leenden jag gjort av med! Please don't.

Jag biter ihop så käkarna vitnar. Men den där sucken av åtrå som smet ur min mun när jag fångade mig mitt i en virvlande dans, den lyckades jag inte hindra.

Men alltså! Stopp och belägg nu lilla kroppen så att logiken, förnuftet och rimligheten hinner ikapp! Män vi knappt känner vet vi ju inte om vi tycker om. Var det inte det vi konstaterade? Eller hur?!

.igår när jag var ute och fiskade...

Torsdag kväll. Agnade två beten och fick napp. Jag tog ett steg tillbaka av förvåning. För det är konstaterat att jag sällan stöter på dessa två fina exemplar. Men däremot jag läser mycket om deras väg uppför strömmen där de strävsamt lever sina liv, så det kan vara så att jag helt enkelt listat ut var de leker.

Den ena fisken var klädd i lockigt fjäll och med en mun som det ständigt bubblade spännande tankar ur. Med henne delade jag bröd och vin. När denna läckerbit sent om sider simmade hemåt så dök en annan upp. Denna sort skimrade i sin kostym så pass att jag bländades och fastnade med mina ord i samma trassliga nät, om och om igen.

Denna fisk var svårare att släppa taget om.

Och ännu svårare att inte ge sig ut på jakt igen efter.

.gubbgodis

Ni har nog sett mig i reklamen på TV. Jag är den där söta kolan innanför det där prassliga pappret, vilka gubbar gillar att suga på. I fredags stod jag och frestade i ett hörn av en lokal full av livlighet och fylld med alla sorters människor.

Men det var bara gubbarna som vände sig om när de passerade mig. En man, vars sockerbegär han uppenbarligen försökte tukta, vände sig om inte bara en, utan tre gånger innan sugen blev för starkt och han var tvungen att be om en dans.

Jag lade armbågarna mot hans bringa för att inte tungan skulle komma åt min hals. Resten av kvällen tittade han med lång suktande blick efter fler smakbitar av det där söta och lena. Nu får det vara nog, sa jag på slutet av kvällen när han ville slingra sina armar runt mig i något han försökte maskera som avskedshälsning.

.nu har vi knullat, är vi ihop nu eller?

Jag minns när framtiden bara var ett ord de vuxna använde för att trycka ner mig i tråkighetstofflorna. Det var då en flirt betydde mer, och ett knull markerade starten på ett seriöst förhållande. Ibland gick det inte många timmar från den första blyga hälsningfrasen till ett "god morgon" som trasslat in sig i lakan.

Vuxna ska bete sig annorlunda, antyds det i mina öron. De ska inte förväxla attraktion med förälskelse, och tålamod är verktyget man använder för att skilja dessa magkittlare åt. Man måste vänta tills blicken slutat kladda och fingrarna slutat flirta. Då först märker man om hjärnan förälskat sig. För attraktionen sitter i kroppen och förälskelsen i hjärnan.

Tror jag...

.avelsämnet

Nattligt småprat lockar fram ärlighet och enskilda upplevelser blir till gemensamma skratt. För det är bara att konstatera att allt som hänt mig, har hänt många.

Nu handlade orden om män, och specifikt attraktion. Och vi konstaterade att minsta gemensamma nämnaren hos män vars dragningskraft inte går att förklara, är att de är bra ämne att avla på.

.oh my god - a FILF

Här sitter jag, i det dunkla skenet av en fönsterlampa som målar skuggor i påsktema på mitt köksbord, och låter fantasierna vandra iväg till singelpappor och den idiothöga sexighetsfaktorn.

Pappor som sveper in sprattlande barn med ena handen utan att släppa mig med blicken, gör att jag tappar fattningen långt innan jag ser svettpärlor i deras panna. Pappor som förmanar med bestämd röst fylld av gränslös kärlek, får mitt hjärta att hoppa över ett slag. Pappor som lyfter blicken och noterar att även andra har smultrondoft i sitt knä gör att jag viskar "yes" till mitt inre.

Kort sagt, pappor som är 100% förälder är en Father I Like to Fuck!

.ljuvlig utsikt

Ertappar mig själv med att titta för djupt i vakna blå ögon, le lite för mycket åt det som egentligen inte är särskilt roligt, luta mig för långt över det bord som jag vill nå andra sidan på.

När han inte ser följer jag konturerna av hans käke med blicken och låter den rinna ner mot hans hals. Sträcker på mig för att se platsen där nyckelbenet möter bröstet. Händerna omfamnar koppen hårt, men mest för att de inte ska vandra iväg till hans ansikte och med fingertopparna stryka huden.

Under bordet korsar jag benen för att inte munnen ska avslöja det tanken säger.

”Du är så jävla snygg!”

.när spänningen stiger

Vänligheten från hennes läppar får henne att rygga till. Hon är inte säker på att rösten speglar hennes känslor, men orden….ändå så lena. Så varma. När han sätter sig intill henne förstår hon att han lyssnade och trots att han pratar med de andra så är det mot henne kroppen ler. Och han rör vid henne, men den uppmärksamhet han söker har han redan. Fullständigt. Hans fot på hennes stol får avståndet mellan dem att krympa och spänningen att växa.

Hon låter fantasin röra vid honom med fjärilslätta fingrar och lägger kinden nära hans. Hon är inte säker att blicken speglar hennes känslor. Hon riktar förvirrat uppmärksamheten åt ett annat håll, men känner hur han drar i henne. Försöker fånga hela hennes väsen i ett andetag. Pratar, men lägger in dolda budskap mellan raderna för henne att höra och spänningen växer.