.du luktar gott!

Han som alltid suger tag i min blick håller mig kvar ett ögonblick längre bland förstoringsglas och pappersark när han säger att jag luktar gott. Han får en rynka mellan ögonbrynen när han får höra att nej, det är ingen annan som har påpekat det. Inte idag ialla fall, lägger jag till när jag pratar med mig själv påvägen ut från affären.

För Brittan har varit inblandad fler gånger.

Han som ryckte sig loss från sina brandmanskompisar, la näsan mot min hals och tog ett djupt andetag sa: jag ville bara kolla om du luktade så gott som de sa att du gjorde, och det gjorde du. Tack, la han till innan han gick tillbaka till sina fnittrande kollegor.

.en helt vanlig lördagkväll i en småstad i norrland.

Kvällen började i sällskap av en korp. Men snart flög korpen iväg och lämnade mig ensam i mörker och tystnad. Jag tände i kaminen för att de knastrande vedträna och värmen skulle hålla mig sällskap. Länge låg jag där och lyssnade till vad tystnaden berättade. När hettan jagade ut mig på bryggan så var det bara ena foten som fick svalka. Resten av kroppen kämpade emot vattnets kyla men njöt desto mer av vindens svalka.

Sen skulle stillhet bli skräck.

Omsorgsfulla förberedelser senare satt jag på en buss mot parken. Det var fortfarande mörkt runt mig, men denna gång på ett långt mer skrämmande sätt. Hur långt ner under sätet jag än kröp så kunde jag inte undgå berusade, medelålders mäns skryt om hur de erövrat pumor, jag kunde inte stänga ute allsången från de bakre raderna i bussen, jag kunde inte blunda för stolpiga raggningsförsök från sätet intill.

Sen skulle skräck bli värme.

Jag andades ut när jag möttes av musik som ger benen liv. Och fångade blickar jag kände igen. Och lärde mig nya sätt att flytta fötterna. Och jag omfamnades av kropp jag ville lära känna men såg, när jag tog ett steg tillbaka, att de redan tycktes veta allt om varandra. Tydligen så pratar kroppar i tystanden ett språk som inte hjärnor förstår.

Sen skulle värme bli stillhet.

.alla känner apan!

På tal om att folk kommer fram till mig utan att veta vem jag är. I kväll på gymmet kom en kvinna fram och frågade om jag ville börja i hennes teater-studiecirkel!

(och inga dåliga vitsar om hur jag filmade mig igenom mitt träningspass)

.en anledning

"jag ville bara höra hur din röst lät i telefon"

.månadens raggningsreplik

"Har du bestämt dig än?" Sagt, utan tidigare konveration, av man i dreadlocks och kläder från Myrorna till min syster.
"Bestämt mig för vad?" Utbrister min syster förvånat.
"Jaa, har du bestämt dig om du ska följa med mig hem?"