.osäkert fladdrande ogräs

Senare än vanligt rullar vi ut från parkeringen och det som möter oss är andra rutiner. Rutiner vi sällan krockar med. Men idag står fnissande tonåringar och väntar på bussen och på halvåttaarbetsplatserna kokar det av liv.

Innanför kapprummet hittar jag lekbråkande pojkar med kaxiga blickar och som girigt slukar allt utrymme likt svarta hål. Längs väggarna står flickorna med krypande blickar och gör sig osynliga. Jag mår illa. Här vistas mitt barn fem dagar i veckan. Här plockar hon upp spelreglerna för hur man ska vara. Här lär hon sig om livet.

Jag dröjer mig kvar i bakgrunden och ser hur min självsäkra och färgstarka blomma förvandlas till ett osäkert fladdrande ogräs i ett hörn. Då vänder jag mig om och springer, för hjärtat orkar inte ser mer.

.jag och mina tics

Förskolefröken med lagom permanentat hår och bekväma kläder hade fäst en nål i tröjan. Den uppmanade omgivningen att inte svära. Jag såg den. Registrerade orden. Och började svära.

Inte för att jag ville. Inte för att jag brukar svära min tunga svart.



Utan för att jag uppenbarligen har tics.

.dagisfasoner

Dagis har gett E verktyg för att lösa en konflikt. Det går ut på att när hon ber mig om något och jag säger "nej" så kontrar hon med att säga "men mamma, var vänlig".

Jag tyckte till exempel att godis inte var en så lyckad förrätt.

- men mamma, var vänlig!

Och så tyckte jag att hon själv kunde hänga upp täckbyxorna på kroken.

-men mamma, var vänlig!

Sen kom dödsstöten...Levererad med största möjliga överlägsenhet.

-Vänlighet belönas med vänskap!

Nu Dagis, nu är det krig!

.vad som värmer mig innan nollåtta nollnoll

06.43 Jag står med tandborsen i munnen och E sitter på toan intill. Hon har suttit i samma ställning i flera minuter när hon plötsligt glider ner på golvet och konstaterar torrt: "Jag har långa tankar"

07.28 En av femåringarna E pratar mest om kommer mot mig på parkeringen. Jag har nyss lämnat och han är påväg in. Vi nickar mot varandra och jag håller ut handen och han möter den med en klapp när han passerar.

07.52 Doften från bageriet möter mig innan jag ens öppnat dörren. Tre rågfrallor för 21 kronor åker ner i en prasslig påse och kvinnan med världens bästa morgonhumör önskar mig en bra dag.

.radioskugga?

Det finns en plats på jorden dit modern teknik inte når. En plats där ordet e-mail inte betyder mer än slumpmässigt sammansatta bokstäver. En plats där kommunikation sker i form av handskrivna lappar.

Till den här platsen kommer jag med andan i halsen. Med genuina svårigheter med att behålla koncentrationen. Bollandes med skitiga stövlar och gnällande barn.

Den information som presenteras för mig i form av en liten notering på en almanacka försvinner från mitt medvetande redan innan texten nått mitt förstånd.

Bokstavskombinationen som skulle ha varit begriplig för mig stavades m-u-l-l-e. I dessa fem bokstäver fanns informationen om att jag skulle ta med sittunderlag, dryck i termos, varma kläder och en smörgås.

Kära dagisfröken!
Den lilla maskinen som nästan ser ut som en tv och en skrivmaskin heter dator. Från den kan du skicka meddelanden till barnens föräldrar. Det är jättelätt och det kanske räcker med att du skickar ett mail (alltså ett särskilt brev som man skickar med hjälp av maskinen som kallas för dator) i veckan. Och du kan till och med skicka samma meddelande till ALLA föräldrar. Visst låter det fantastiskt?!

Vänligen!

/ Es mamma.