.bråkstakarna utan blogg

Tänk om alla hade en egen blogg. Då kunde de skriva av sig sin frustration istället för att låta den få utlopp genom foten och in i en plantering.

För jag erkänner att den thai-tyska kombinationen fick mig att rynka pannan och ropa ut budskapet över internet. Men att sabotera och vara ett praktsvin finns det ingen ursäkt för.

I morse låg trädgårsmöblerna som plockepinn och krukor och jord på vägbanan. Skitungar säger jag bara.


Ps. Maten är god, men personalen gav ett förvirrat intryck. Just ja, vårrullarna var bara ljumma. Ds

.jag känner minsann igen en risk när jag ser den!

På besök är 20 män med krypande hårfäste och nötta skjortor. Män som skummar förbi texten under rubriken ”vegetariskt”. Män som har höga skratt och ryggdunkar.

Vi ska lära dem se riskerna på arbetsplatsen. När jag serverar kaffet från en pumptermos som läcker så ser jag djupa ärr i pannor, dagsfärska sår över tummarna och ryggar som böjer sig för ryggskott.

När jag spiller kokande kaffe på en utsträckt hand ligger den orörligt kvar. Ingen fara säger han, jag jobbar på smältverk. Det där var bara roligt!


Hitta risker?

Hm!




Jag tror föreläsaren har fått något att bita i.