.på ytan syns inte så djävla mycket

Det är innan-jobbet-tidigt på morgonen och jag befinner mig i omklädningsrummet på simhallen (så, då fick jag det sagt). Ett par damer för ett kort samtal. Det har varit på samma fest och pratar om hur trevligt det var. Den ena av kvinnorna har jag redan sorterat in som mentalt handikappad (herregud, jag vet inte ens hur man uttrycker det på ett korrekt sätt, må mina dna-strängar trassla in sig i varandra och göra mina tår till kåldolmar). När hon samlat sina ägodelar och försvunnit in i duschen så börjar den andra kvinnan att prata. Först anar jag inget, men när hon upprepat meningen tolv gånger så känner jag mig rätt säker på att hon också har liknande handikapp.

Men jag kunde svära på att hon var "normal". Inget som syns på ytan, men ändå ack så avslöjande.

Hon hade flyttat. Och det upptog tydligen hela hennes värld. Jag har flyttat, jag. Jo. Jag har flyttat, jag. Jag har flyttat. Mmm. Jag har flyttat, jag.

Och jag tänker att det måste vara avgörande för henne att budskapet fastnar. Det måste sägas så många gånger att det tillslut blir verklighet. Och än var det många gånger kvar.

Så. Vad behöver du säga till dig själv som du inte förstått? Själv kan jag komma på ett dussin budskap som vägrar ta fäste i mitt medvetande, trots att de för länge sedan blivit verklighet.

Så nästa gång ni hör fras som upprepas i oändlighet så kan det vara jag. Med inspiration av en kvinna om hade alla hästar i stallet.

.skapelseberättelsen enligt E

E vill dö. Hon vill träffa hundarna. Hon har fått förklarat för sig att man bara behöver sluta äta då. Men hon tycker att några till ska sluta äta samtidigt. Den ömma modern och den stolte fadern nämns i sammanhanget. Hon låter upprymd över den fantastiska idén.

Jag försöker ge perspektiv. Det är inte så att alla tror att man kommer till himlen när man dör. Hon förstår inte. Vad har man annars himlen till? Den är ju så stor.

När jag berättar att vissa tror att Gud har skapat människorna, avbryter hon mig snabbt. Nej, se där har jag fel. Gud skapade bara två barn och sen blev det fler människor. Och de blev mer och mer lika oss. Hon klappar sig på brösten för att ge tyngd till påståendet. De första människorna såg ju ut som apor, säger hon och fnissar till.

Och att Jesus gick på jorden för att lära människorna om kärlek tycker hon bara är dumt. Sånt kan man ju veta om man använder hjärnan, säger hon med en självklarhet som får mig att brista ut i skratt.

Nyss ville hon gå tillbaka i utvecklingen. Hon ville bli en säl igen. Det hade varit roligt att simma hela dagarna. Hon tappar tråden när fantasierna tar henne på ännu en åktur.


Kvar sitter jag och studerar det ansikte som gömmer en hel verklighet.

.mamma, tyck synd om mig!

E undrar varför jag inte tyckte synd om henne när hon ramlade i trappen hos kusinerna. Frågan gör mig lite överrumplad först, men jag fattar ju att något ligger bakom.

Hon resonerar:

-Jag tycker det är skönt att någon tycker synd om mig.

Och fortsätter.

-Man ska säga att man tycker synd om mig för då slutar jag att grina.

Klokt av henne i vanlig ordning, tänker jag. Det är klart att det är skönt att krypa upp i en tröstande famn. Men när slutklämmen kommer kan jag knappt hålla mig för skratt.

-Jag ska få sova i den som tycker synd om mig’s säng.


Himlen finns tydligen på jorden - under mammans täcke!

.hörbart

De ord som talar utan röst
men väntar
kan vara lättare att höra
än de som hamras

högljutt

oförsonligt

Så händer det att den som lyssnar
har hört mer
än det som sagts

.bara tanken fick mig att vilja gifta mig med mig själv

Ställde klockan på väldigt tidigt. Åt ett par mackor. Åkte till gymmet!

Ingen trängsel bland maskinerna,
men å andra sidan kände jag mig rätt seg.

Maskinerna var nytvättade och i princip luktfria,
men å andra sidan halvsov jag i benmördarmaskinen.

Tränad och klar redan strax efter åtta på morgonen,
men å andra sidan tvingades jag dunka huvudet i bastuaggregatet för att hålla mig vaken.

.snabbkurs i hur man kommer upp på morgonen

Det händer att jag sitter uppe lite för länge på kvällarna. Det är inte omöjligt att någon trollbundit mig genom ord i en chatt som jag inte kan släppa. Det kan tänkas att jag bara måste se ännu ett avsnitt av sex and the city.

Mitt recept för att komma upp morgonen efter är enkelt, men genialiskt.

1. Lägg dig hungrig
2. Lägg dig kissnödig
3. Dra inte för rullgardinen

Äsch, inte ska ni tacka mig inte. Jag delar så gärna med mig av min livsvisdom och mina dyrköpta erfarenheter. Jag är sån! Generös och bara så där tokhärlig.

*nyper mig själv i kinden*

.rätta perspektivet

Hade nyss ett jobbigt samtal på mobilen. Ett samtal som innehöll höjda röster, tårar och frustration, även från min sida. E gör som hon brukar när hon förstår att jag är ledsen eller arg. Hon slår lov på lov runt mig. Hon förvissar sig om att hon får min uppmärksamhet med ömsom pussar, ömsom kullerbyttor över mig. Hon talar mjukt till mig och säger "ja, mamma" när jag flyttar mobilen från örat och ber henne borsta tänderna.

När jag avslutat samtalet låter jag de sista tårarna komma. E tittar på mig med varma ögon. Hon hämtar till och med ett gosedjur som hon uppmanar mig att krama. Jag frågar henne hur man ska göra när någon känner sig ensam. Hon rycker på axlarna och säger att hon inte vet. Och att jag ska säga det till personen i telefonen. Personen kommer att förstå om du säger att du inte vet.

Sen berättar hon hur man ska hantera ett gräl. Då sätter man upp handen och säger "stopp". Och slutar den att bråka så håller man upp tummen. Som polisen gör med Hulken.

Hon inser själv hur klok hon varit och kroppen hennes åmar sig och ansiktet strålar. Jag drar henne närmare mig. Gömmer våra kroppar under en filt och öppnar boken om katten Oliver.

.kanske nåt som smakar kofta?

-Mamma, vad betyder foder?

Hon ställer sig framför mig med en självklarhet som jag inte kan ignorera. Jag vet att hon alltid förväntar sig ett svar i den oändliga raden frågor.

Jo, det är som ett extra lager tyg som man har innanför tex en jacka, svarar jag.

Hon står kvar. Försöker bilda mening av det jag just sagt. Hon har flyttat blicken från mitt ansikte och riktar all uppmärksamhet inåt.

Men, säger hon med en röst som antyder att hon inte har förstått. Vad är då lejonfoder?

.på tal om ångest...

...så är summan av ångest konstant.

.regnat inne...mentalt

Idiotskarpa iakttagelser en regnig dag.

1. E byter tonart sju gånger när hon sjunger "blinka lilla stjärna".
2. Polly smakade godare förr och dessutom går käken ur led när man försöker tugga dem. Särskilt när käken några timmar tidigare krockat med Es huvud.
3. Barn huvud är gjorda av en blandning av sten, titan och hårtsomfan.
4. Att packa upp är femtioelva gånger tråkigare än att packa.
5. Käken gör ont även när rulltårta ska avnjutas.
6. Köper man fika för så många vänner man tror man har och det kommer så många vänner som man har, då blir det lite (läs:idiotmycket) fika kvar till en viss person som har noll karaktär.

Så! Det var väl allt jag kunde klämma ur min hjärna så här på eftermiddagen.

.du är dum, men vi säger inte hur dum!

Gjorde Mensas lilla test. Först var det lätt som en plätt. Sen chansade jag. Fick panik när klockan tickade. Sista frågorna är fortfarande som i en dimma för mig.

Och kan ni tänka er, jag är inte smartast i Sverige.

Men hur osmart jag är vill testet inte visa, bara att min IQ är maximalt 120.

Ska man göra testet igen?

.månadens ord

Jag har lärt mig ett nytt ord. De flesta har använt ordet flitigt dagligen, men jag har trott att om jag använder det ordet så blir mottagaren i fråga besviken. På mig.

Nu har jag börjat smyga in ordet i samtal med personer jag litar på. Personer som inte skulle försvinna bara för att jag sa "nej". Och tänka sig, de står kvar. Faktum är att de älskar mig mer för att jag säger just "nej". (Med ett undantag.......de vill nog inte att jag ska svara nekade på frågan om jag älskar dem tillbaka)

Nej, nu har jag inte tid med er längre. Jag ska gå ut och säga "nej".

NEJ!

......

(Tillägg ett par timmar senare)

Jag sa nej och vips fick jag barnvaktsituationen löst. Nu kan jag ge mig ut i spåret som jag ville. Otippat!

.så är det. Bara så.

För att våga språnget
det där som ska förändra hela livet
måste man först inse
att själva livet är oföränderligt

Då kan det ske det förunderliga
när något nytt
som aldrig tänkts
eller funnits
kan förändra ett helt liv

Jag lånade Steinas ord eftersom jag inte har några egna just nu. Jag har många tankar. Men inga ord. Jag har många åsikter. Men inga ord. Jag har många känslor. Men inte rätt ord.

.äntligen

Som jag längtat. Som jag hoppats.

Min Steina.

Kloka Steina.

Vackra Steina.

Nu ska jag frossa. Girigt konsumera hennes ord. Be om mer innan jag ens svalt första tuggan. Ta påtår. Tretår.

This is my cup of tea!

.ta det lugnt

Var ute på en stärkande promenad igår. Men vi kom genast i otakt mitt sällskap och jag. Enligt mig går en stärkande promenad i rasande tempo. Stegen trummar på. Svetten lackar. Konversationen flämtande.

Enligt honom så är en stärkande promenad en tid till eftertanke. Ett tillfälle att fånga intryck. Konversationen reflekterande.

På fullaste allvar fick han hålla fast mig. Jag sprang formligen i luften.

Men sen slappnade jag av. Tittade mig omkring och upptäckte till min förvåning att det fanns massor att se. Att det inte handlar om snart, utan om nu!

Den känslan behöll jag resten av dagen.

.sagt vid pusslet

"lätt som en pannkaksplätt"
E, snart 4 år

.lika barn leker bäst

Många säger att E är lik mig. När jag får höra det kan jag omöjligt dölja min glädje. Hon är nämligen det vackraste jag vet. E använder den kommentaren på ett annat sätt. Eftersom vi är så lika så måste vi tänka på samma sätt. På hennes sätt dvs. Är inte det själklart? I Es värld är det det.

.nej tack, jag är mätt

Har kommit in i diskussionen "mat" eller kanske mest överflödet av den ett antal gånger nu på slutet. Problemet med övervikt ligger nog mycket i vårt arv. Vi hamstrar. För svåra tider. Problemet är bara det att vi aldrig får svåra tider som kan tömma våra reserver. Och då menar jag både fettreserver på kroppen och den proppfulla frysen och skafferiet.

Jag handlar för 2500 kr varje månad på Coop. Jag har ingen susning av hur mycket jag bär med mig hem för att slänga i soporna. Jag veckohandlar. Springer på det som ser gott ut. Springer på det som jag tror jag kommer bli sugen på längre fram i veckan. Springer på extrapriser.

Just nu ligger tre majskolvar (3 för 10:-) i mitt kylskåp och väntar på sitt öde. Papperskorgen. Om jag handlade varje dag så skulle jag bara köpa det jag var sugen på. Varken mer eller mindre.

Sen är det där med att man alltid måste äta upp det man tagit för sig. Även om man är nära kräkstadiet. Tänk på de svältande barnen! Varför använder man sin kropp som papperskorg? Kan man inte slänga de där fem tuggorna istället? Sluta måltiden med en skön känsla istället.

Så ät vad du vill, (inte vad som ligger och ser tråkigt ut i kylskåpet)
hur mycket du vill, (inte hur mycket som finns på tallriken)
och såklart när du vill

.bra sagt!

Vill man ha förändring så får man ändra på nåt själv!