.öde kontorslandskap

Jag kom först till jobbet i morse och fick bryta mig in i fortet. Larmkod och fyra olika nycklar senare så kan jag använda nästa kod för att komma in i datorn. Tar en kopp te medan jag väntar på att tröskverket ska tugga klart.

Vid tio-snåret fylls ett annat kontor på, men han stannar bara till strax efter lunch. Tomt igen.

Men så börjar det låta igen. Är det möjligen någon annan som beslutat att titta förbi?

Nej, det var bara kaffemaskinen som startat självrengöringsprogrammet. Den gör det när den tror att kusten är klar och det är typ mitt i natten.

.hörde jag desperat?

Va? Skulle jag erbjuda mig att vara fyllechaffis till en granne/kollega? Alltså ringa upp grannen/kollegan för att kolla om det inte var så att han skulle åka någonstans? Bara för att jag ville ha fem minuters sällskap?

Herregud! Det verkar ju helt sjukt. Det skulle jag aldrig göra.

Att knappt ha träffat nån sen i tisdags påverkar inte mig på det sättet. Nej då, jag är så lugn och trygg i att vara ensam. Ensam. ENSAM! Woaäääää

Jag

Är

Sällskapssjuk!

.får jag bjuda på en kopp te?

Egentligen vill jag inte sitta här. Jag vill umgås. Äta efterrätt och dricka te. Skratta. Lyssna. Prata.

Men med E i hemma är jag lite låst. Nej, det duger inte som ursäkt. Sanningen är att jag vill att nån hör av sig för att de vill hälsa på.

Så varsågod och hör av dig!