.han som kallade mig sötnos...

...kommer från ett annat land där man har mörka ögon och pratar med händerna. Var hem till honom igår, men fastnade i trapphuset. Jag paralyserades för ett ögonblick av susande oro. Något jag inte kunde placera, men som fick mig att skicka adressen till en kompis. Var jag rädd för hans ursprung? Det där okända? Skämmes ta mig fan skällde jag på olusten.

Men jag kom bara innanför dörren innan jag önskade mig därifrån. Han hade pyjamasbyxor och marinerat allt i rök. Jag gick raka vägen ut på balkongen.

Nej, vet du vad, sa jag.

Här kan vi inte vara för jag är allergisk mot rök, ljög jag honom rätt upp i ansiktet. För inte kunde jag säga att lägenheten var hemsk, pyjamasbyxorna skrämmande och att jag ångrade att jag kom.

Men jag sjönk ner i soffan, fick ett glas vin och sen skrattade jag resten av kvällen. I hans sällskap och andras. För vi gick dit andra människor också går för att dricka och snurra så att skrattet blir yrt.

.tandlossning!

Någonstans vid tretiden, alltså den tiden på dygnet när det börjat ljusna igen, så hittar tungan ett ställe på framtanden som känns vasst. Som om något fastnat. Jag petar med nageln, men det sitter orubbligt kvar det där konstiga.

Flera timmar senare hittar tungan samma ställe igen. Men inte ens som nyvaken och nykter lyckas jag skrapa bort det.

- Inte så konstigt, säger spegeln och pekar på en flisa som lossnat.

- Titta inte på mig, säger minnet och vägrar avslöja vad jag gjorde igår.

.faror som lurar i natten

Dåligt snöröjt i den här staden. Jag halkade väldigt när jag skulle gå hem i natt. Och gångvägen liksom lutade. Nåja. Med siktet inställt på berget så tog jag mig hem helskinnad.

Egentligen fick jag inte gå själv, men jag smet. Jag sprang (och sladdade med armar och ben) nedför backen och över bron.

Det var först när jag vaknade med sminket på kudden och håret i uppror som jag insåg att den största faran inte låg i att bli överfallen (staden är folktom den tiden på dygnet) utan i att jag skulle snubbla med näsan in i en snödriva och bli kvar där (staden är folktom den tiden på dygnet).

.sing a long! Sjung av hjärtat sjung.

Jag har inte tid att prata. Syrran tror att hon ska spöa mig i Singstar, schlagertema. Ha! Hon vet inte att jag kan danstegen också till Alcazar.....förutom alla tonartshöjningar!

I'm not a sinner (oh, yes I am)!

Ps. det här inlägget tog en halvtimme att skriva, den äldre systern har nämligen fyllt mig med rushaltiga drycker.....Ds.

.norr och söder i centrum

Fröken norr och fröken söder letade sig fram i stockholmsnatten efter ett glas vin och en bit mat. De hittade både vinet och maten. Och vinet spred sig i deras kroppar och lockade dem vidare. Vackra ögon visade dem vägen. Avståndet minskade. Fröken norr och fröken söder lärde sig tala varandras språk, att skratta åt samma saker och röra sig i takt.

Ljusen ledde dem in. Mot höga glas och söta smaker. Mot starka kroppar. Och orden flödade. Fröken norr och fröken söder var i centrum. Blickar smickrade. Ord värmde. Händer hettade. Kvällen tog aldrig slut.

Kvällen tog slut. Trötta, lyckliga kroppar rörde sig i natten. Bilder blev till ord, ord blev till tankar och tankar vaggade fröken norr och fröken söder till söms.

.vi gör oss klara för ett bröllop

I ett år har min äldre syster bubblat och skrattat. Hon ska nämligen gifta sig den här helgen. Ja, inte bara hon....hon har ju hittat nån att gifta sig med förstås. Döh. Själv har jag väntat på att min polett ska trilla ner. Att jag också ska fatta att det är festlighetet på gång. Men icke. Sa Nicke.

Tills i eftermiddags. När jag stämplade ut. Och ilande hem med bröllopshäftena i högsta hugg. Då kom lite nervositet och en stor portion längtan.

Men för er ska jag erkänna en sak. Jag är lite rädd för att jag ska känna mig väldigt mycket singel. Tokmycket singel och rätt så patetisk. Kommer att titta mig omkring och se att folk gifter sig kors och tvärs. Nåja, jag ska inte ta i så att jag kräks men ialla fall två "folk". Och inte ska E följa med heller. Så jag kan inte skjuta henne framför mig, sträcka på mig och klistra på ett malligt - jag är ju ialla fall mamma.

Äh, förresten. Jag ska sträcka på mig och klistra på ett malligt - jag är faktiskt brudens lillasyster.

Pilutta er!

Na, na, na, na, na, na.

*räcker ut tungan*

.hur var det här då?

Vän säger: "Hur går det med kärleken då Comvidare?"

Comvidare svarar: "Det har inte hänt så mycket, men å andra sidan letar jag inte"

1 timme senare i telefon....

Annan vän säger: "Kul att du ska komma på glöggfesten Comvidare!"

Comvidare svarar: "Finns det några killar till mig där?"

Nä, inte letar jag inte. Inte alls. Inte på en fläck.

.nu vet jag

Det är lugnt.

Puh.

Krama vidare allihopa.

Det ska jag göra.

.periodvila

Det bästa med den här kvällen var att jag lyckades smita förbi betalningen till partytältet. Alltså det coola tältet som hade Wallmans salonger. 50 kronor sparade. Ibland kan jag vara rätt dumsnål. Skulle inte ha några som helst problem att betala 50 spänn för ett par stumpbyxor som går sönder innan jag ens satt på mig dem.

Vi hade ett litet poängräkningssystem för kvällen. Det höll oss rätt roade ett tag. 1 poäng för en uppskattande blick. Där tror jag jag fick ihop 10 st. Om man räkar den gamle tandlöse mannen. 2 poäng om man blev bjuden på dricka. Är således uppe i 12 poäng nu. 10 poäng om man lyckades slinka med på en efterfest. Det dubbla om efterfesten var på en båt och det femdubbla om man lyckades lirka in sig backstage med Poodles. Fick inga poäng där inte. Dynga. Men det hade ni kanske räknat ut eftersom jag sitter och bloggar om nonsenssaker nu.......

Natti natti. Vi ses i morgon!

.periodvila

Årets händelse. Stadsfest i dagarna tre. Massor av halvkändisar som skrapats fram ur tvivelaktiga talangjaktstävlingar varvat med lokala band vars medlemmar hittat varnandra på folkhögkolan i nån kurs i skapande musik. Upplagt för succe mina damer och herrar.

Märkligt nog hittade jag ingen som ville göra mig sällskap ner till festivalområdet. Men eftersom man bor i en liten stad så är det oundvikligt att inte hitta nån man känner igen. Nån hittade mig ialla fall. En trevlig dam. Vi blev oskiljaktiga. Det är, som bekant, långt mycket mer patetiskt att driva fram i ensamt majestät än med en dam gammal nog att vara ens mamma. Rätta mig om jag har fel. Vi hamnade vid ett bort med likasinnade. Likasinnade till henne dvs. Med barn i min ålder. De hade till och med barnbarn. Ok, jag erkänner. Jag var desperat. Jag frågade till om med om de hade några trevliga söner! Shoot me please.

Nu till knorren i den här berättelsen. Vi pratade nätdejting och jag kan lugnt konstatera att där har åldern ingen betydelse för tillvägagångssättet. Shit vad roligt att höra hur de där 50-taggarna raggade på nätet. Eller vänta nu....shit vad tragiskt. En man hade gått på cirkus 70 dejter på en åttaårsperiod.

Hjälp!!!! Ta mig härifrån!!!!