Så är hon tillbaka hos mig igen. Hon med där blicken som har vuxna ord. Hon som lägger huvudet lite på sned när jag pratar och säger att hon förstår. Hon som tar mina ord, och bygger nya meningar men med samma innehåll. Hon som säger att man inte måste vara geni för att förstå varför barn gör som de gör.
Men jag blev blyg när jag såg henne. Hon hade kläderna jag köpt, men hennes kropp hade lärt sig nya sätt att röra på sig och hennes ansikte pratade en dialekt jag inte var bekant med.
Och hon luktade inte som hon skulle.
Smultrondoften får hon hos mig.
Lösenordsskyddad: Sliding doors
-
Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar