När det kommer till min själavård så har jag bara stött på kvinnor. Kuratorn på vårdcentralen=kvinna. Beteendevetaren på företagshälsaovården=kvinna. Dikakonen i kyrkan=kvinna. Det börjar bli lite tröttsamt. Jag föredrar nog mer "rakt-på-sak". På det sätt min vän S är. Det ska inte krusas.
Eftersom det är semestertider så fick jag prata med en annan person på företagshälsovården. En man. Han beskrev mig som ett bilbatteri, som det drogs tjuvström från. Den var ny för mig. Undrar varför?
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar