.det kommer att bli en lååååång dag

Klockan är bara tio och jag är redan uttråkad. Är hemma med E idag. Hon är förkyld. Om jag känner efter noga så har hon redan smittat mig. Så jag tror jag väljer att sluta känna efter. Jag har inga som helst ambitioner att bli sjuk. Min ynklighetströskel är låg. Gör jag illa mig eller blir sjuk så vrider jag mig i plågor. Orimligt mycket. Då har jag tappat all förmåga att bita ihop. Skar mig i tummen igår på en ugnsform som jag diskat sönder. Det kom blod. Jag överdriver inte när jag säger att jag blev svimmfärdig och illamående. Det forsade blod. Hopplöst ställe att plåstra om också, vecket mellan tummen och pekfingret. Fick byta till ett större plåster. Oj, vad ynklig jag kände mig.

Så nu sitter vi alltså här, min hostande och kraxande dotter och jag. Tigers film slutar snart och då kommer hon garanterat att vilja leka fölet som tappat sin mamma och pappa. Oj, vad ynklig jag känner mig.

Alla tips som skulle få den här dagen att rinna förbi mottages tacksamt.