E ville ha ett kort på mig som hon kunde sätta upp i sitt rum. Raringen. Så jag plockade fram mina fotoalbum så att vi kunde hitta ett bra. Då upptäcker jag till min stora skräck att jag sett ut som en tant. Klätt mig som en och definitivt uppfört mig som en. Det var inga bra minnen. Som jag bakade, syltade, fixade, kockade! Inte så konstigt att gamla kompisar tycker att jag ser så fräsch ut nu för tiden. Det kunde omöjligt finnas krafter och fräschör över efter ett sånt tempo. Det som de har att jämföra med var alltså ingen vacker syn. 30-åringar ska inte vara hemmafruar.
Jag lovar härmed dyrt och innerligt att jag aldrig mer ska bli en tant. Inte ens när jag är en tant ska jag vara det. Därmed basta!
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar