Förskolan är stängd och arbetsplatserna är fulla av dockskåpsstora medarbetare. Det är nog inte som det brukade vara längre. För barn känner sig hemma även på jobbet.
Och jobbet känner sig hemma även hemma.
Jag ringer för att prata jobb och hör skramlande koppar och hundar i bakgrunden. Jag mailar och får till svar att personen i fråga är på semester, och kan därför inte svara lika snabbt (men tydligen kan jag förvända mig ett svar). Och jag får ett mobilnummer för säkerhets skull om mitt ärende skulle vara brådskande.
Själv ska jag träna på arbetstid i eftermiddag.
Och jobbtelefonen har jag med mig dygnet runt.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar