Jag vet att det är strumpor som brukar förlora sin äkta hälft. Där är skiljsmässostatistiken skrämmande hög. Men hur hög den än är så kommer den inte upp i den privata statistik jag för över örhängen som blivit övergivna.
Om jag på morgonen hakar fast en glittrande droppe i varje öra, så hittar jag bara den ena framför spegeln på kvällen.
När jag ska fästa flärdfulla kreationer i örsnibbarna så tappar jag chockernade ofta den ena rätt ner i avloppet.
Och när jag krafsar runt bland rikedomarna i smyckesskrinet så hör ingen ihop med någon annan.
Kära smycken, behöver ni prata ut med någon om detta?
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 vecka sedan
1 kommentar:
gör som jag, udda hål i öronen :)
Skicka en kommentar