.omöjliga par

Jag vet att det är strumpor som brukar förlora sin äkta hälft. Där är skiljsmässostatistiken skrämmande hög. Men hur hög den än är så kommer den inte upp i den privata statistik jag för över örhängen som blivit övergivna.

Om jag på morgonen hakar fast en glittrande droppe i varje öra, så hittar jag bara den ena framför spegeln på kvällen.

När jag ska fästa flärdfulla kreationer i örsnibbarna så tappar jag chockernade ofta den ena rätt ner i avloppet.

Och när jag krafsar runt bland rikedomarna i smyckesskrinet så hör ingen ihop med någon annan.


Kära smycken, behöver ni prata ut med någon om detta?