Ertappar mig själv med att titta för djupt i vakna blå ögon, le lite för mycket åt det som egentligen inte är särskilt roligt, luta mig för långt över det bord som jag vill nå andra sidan på.
När han inte ser följer jag konturerna av hans käke med blicken och låter den rinna ner mot hans hals. Sträcker på mig för att se platsen där nyckelbenet möter bröstet. Händerna omfamnar koppen hårt, men mest för att de inte ska vandra iväg till hans ansikte och med fingertopparna stryka huden.
Under bordet korsar jag benen för att inte munnen ska avslöja det tanken säger.
”Du är så jävla snygg!”
Stångar Jante med stenhårt pannben idag - för att jag vill - och kan!
-
Idag är jag fasiken bäst! Ja, man får säga så. Visst, det retar säkert en
hel hög med människor. So what? Det är deras problem, deras förslösade
energi :-)...
9 år sedan
3 kommentarer:
Det går inte ta miste på känslan du beskriver. Talangfullt är ordet jag söker över hur du lyckas förmedla det i ord.
take him
no don´t!
Skicka en kommentar