.men jag tyckte jag hörde dig ropa!

Förlåt, jag tog ett steg till. Jag borde inte ha… men steget var så litet att jag inte trodde det skulle ha någon betydelse. Men det lilla obetydliga steget gjorde att jag hamnade så nära dig. Alldeles för nära. Jag kunde känna dina tankar i min kropp och jag kunde hålla om dig fast du kämpade emot.

För sent såg jag att du blev rädd. Din blick hotade mig och din mun sa saker den inte borde ha sagt. Jag tog emot smärtan i bröstet. För jag stod alldeles för nära och hann inte värja mig. Rädslan byggde upp en mur till ditt försvar. Och allt jag sa ekade mot en kall vägg.


Litet steg.

Förlåt!

Jag borde inte ha…

…men jag tyckte jag hörde dig ropa!