.gropen där drömmar töms

Återigen klev minnen in i mitt liv. Minnen i ögon som vilar lent mot mitt ansikte. Minnen om delad smärta och smygande åtrå. I ett obevakat ögonblick knarkar jag ögonkast igen. Flyttar mig så att blicken ska träffa mig. Fångar uppmärksamheten och håller den varsamt i mina händer. Jag tappar kontrollen om tid och rum, men natten är min.


Jag har alltid varit intresserad av dig, säger han och orden träffar mig i magen. Jag tappar andan.


Återigen är verkligheten overklig. Känslor har levt i tystnad i fem år. Framför mig står en famn jag vill drunkna i när orden har tagit slut. En värme som inte bränner mig. Ett leende som jag vill lära mig att locka. Men när fantasierna bildat meningar så dör de. Jag vänder mig om och går hemåt i kylan. Du går hem till värmen från din familj igen.


Jag är kvinnan som alla vill ha, men som ingen vill ha. Jag är gropen där drömmar töms.

.en fest som skiljer sig!

Så var jag där igen i det vackra huset. Den här gången för att fira en ny epok. En fest när man gifter sig, och en när man skiljer sig. Nu var det skiljt!

Mina förberedelser var minutiösa. Barnvakterna hade rest 24 mil. Kjolen hade shoppingkonsulten hittat. Sminket hade kostat en förmögenhet. Huset klädde mig…eller var det tvärtom?

Värdens blick var överallt och fötterna bildade stig till kök och vinkällare. Aldrig var mitt glas tomt och aldrig var min mun tom på vare sig ord eller god mat. Jag friade två gånger.

Vackra leenden dansade, mjuka ögon fann hjärtan och händer pratade med varandra.

Jag somnade med glitter kvar i ögonen.


Tack min vän!

.bo bäst i Stockholm!

Det är galet vad snyggt lillasyster har bott då. Men nu är det försent att snylta på gästfirheten. Lägenheten ska bort.

Några spekulanter?

Tur i oturen är att de ska byta upp sig. Nu blir det suterängvilla med öppen planlösning och kamin. Jag lyckades inte få henne att berätta var gästsängen skulle stå. Märkligt hur folk prioriterar. Jag kan väl inte dela rum med nån Lundhag (eller vem det var som hon yrade om) heller.

.vilken hundras är du?

Jag fick ett tips om att jag skulle vara en terrier.

Jag säger; vilken hundras det än är som fiser så illa att den inte står ut med att ligga kvar på samma ställe.

.rematch

Redan när jag parkerar bilen skymtar jag Gammal Man genom rutan. Återigen ropar jag numret över disken och återigen säger han:

-Ditt paket finns inte här!
-Jo, det gör det för jag ringde i morse i frågade.
-Ditt paket finns inte här.
-Jo, faktiskt!

Ropar mot de andra kunderna:
-Ni får ställa er i andra kön, jag måste leta igenom trehundra paket här.
-Kan du inte söka på mitt namn då?
-Kom runt här och titta så får du se på skärmen att ditt paket inte finns här.
-Men, herregud! Jag kan väl inte ert system heller.

-Har du kollinumret då?
-Japp, vaaaarsååågoood
-Jaha, det måste vara någon bugg på datan.
-Minsann
-Ja, fel på datan. Här är paketet!
-Taaack sååå myyyyckeeeet
-Hmfr

.åren går, duralexglasen består

Min första mobiltelefon var stor som en skogaholmslimpa. Nu ser jag att folk som tar fel och försöker dra mobiltelefonen i kortläsaren när de ska betala sin…tja, skogaholmslimpa. Ett förklarligt misstag.

När jag gick i lågstadiet hoppade jag twist. Det har jag inte sett någon göra, inte ens på youtube. Nu sprätter man med benen framför skärmen. Undrar hur Nintendos kontroller skulle se ut om de var anpassade för twist?

När jag var bebis hade man något som kallades för snibb till blöjan. Idag ser jag knappt skillnaden på trosa och blöja.

Men det finns en sak som består!

”mamma, hur många år är du i glaset?”

.a million dollar baby

Tog några raska kliv upp till Åhléns på lunchen. Och trots att jag inte ens hade fyllt bottnen i den lilla varukorgen så slutade notan på ungefär vad en mindre bil kostar. Smink är guld i olika former! Jag köpte pulverform, mousseform, flytande form och fast form. På lördag kommer jag att se ut som ”a million dollar baby”. Fast utan blåtira. Hoppas jag! Man kan aldrig så noga veta. Tänk om någon försöker sno mitt smink?

Nåja, tillbaka till den tappade tråden!

När Åhlénstanten, i sedvanlig stormönstrad skjorta och pråligt halsband, såg min darrande hand när jag betalade, så stoppade hon ner en näve gratisprover i min påse.

Nu har jag flytande guld i små engångsförpackningar också.

Praktiskt!

.gammal är (för) äldst

Jag har en ljuvlig bekantskap som väntar på mig. Fick till och med ett sms som berättade var. ”Jag är en herrelös minidator som söker ett nytt hem. Ta hand om mig!” Eftersom jag omöjligt kan motstå det som är gulligt så småhoppade jag vägen fram till postens utlämningsställe.

Blev stoppad i dörren av en gammal kollega som begåvats med väldigt många ord. Mitt ansikte var vänt mot honom, men fötterna pekade mot disken. När jag äntligen lyckats skaka av mig honom så kastade jag numret jag fått i sms:et till Gammal Man på andra sidan lokalen. Han sköt upp glasögonen och pekfingervalsade sig fram till att mitt paket inte fanns där.

-Men, jag har ju fått ett sms, bräkte jag nära tårarna.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra då, frågade jag med darrande underläpp

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Men vad ska jag göra nu då, frågade jag. Den här gången med en illa dold irritation.

-Ditt paket finns inte här, upprepade han igen.

-Ja, men va fasen!

-Ditt paket finns inte här, du får kanske ringa leverantören, avslutade han och vände sig till mindre besvärliga kunder.


Väl hemma ringde jag posten. Efter en evighet i kö så fick jag veta att de inget kunde göra om jag inte hade kollinumret (och det hade jag inte för nätet har varit nere i flera dagar nu, men det är en helt annan källa till irritation).

Idag har jag spårat paketet. Det fanns på ovan nämnda utlämningsställe. Bäst att ringa och dubbelkolla!

-Jag har fått ett sms om att mitt paket är hos er, bräkte jag i telefonen.

-Ditt paket finns här, upplyste kvinnan mig om.

-Men, är du helt säker, frågade jag med tvivlande stämma.

-Ditt paket finns här, upprepade hon igen.

-Men igår så sa Gammal Man att det inte fanns hos er, envisades jag.

-Ditt paket finns här, avslutade hon och lade ifrån sig luren till förmån för mindre besvärliga kunder.

.ännu ett oemotståndligt erbjudande!

Ännu ett fantastiskt erbjudande i inkorgen på Spray Date. Jag förstår om ni stadgade tittar längtansfullt över staketet till det gröna gräs som växer i min värld.....

"Jag vill se dig fetare. Jag tror att du har potential att växa ganska rejält. Om du vill så kan jag bli din matcoach över Internet och tala om för dig vad du ska äta, hur ofta o.s.v. Men då måste du lyda mina råd.Om du är intresserad så ska du skriva din e-postadress till mig nu.

Nej, jag är inte någon sjuk feeder som vill se dig dö eller bli immobil. Jag gillar bara överviktiga tjejer och att få halvmulliga (eller t.o.m. smala) att bli större. Svara inte om du inte är intresserad då ditt brev i så fall bara kommer att kastas bort utan att läsas och du därmed bara slösar bort bådas vår tid. Skriv inga gästboksinlägg heller -- de anmäles och tas sedan bort. Tack."

.250 miljoner kvinnor i EU. Men ingen tillräckligt bra?

Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för Utrikes och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och en ordförare för kommissionen. I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster. Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt Principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget.

Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, skriv under!http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

.i natt gick det hett till!

Jag hade så sjukt mycket sex med kollegan i natt att jag rodnar bara jag tänker på det. Han sitter i rummet intill och jag undrar om jag ska berätta det för honom.

.jag och mitt strålande morgonhumör

Klockan halv sju på morgonen har jag ett väldigt rikt språk. Meningarna är långa och innehåller formuleringar som ”herregudjagtrorjagblirgaaaaalen” och ”menskitidetdå,jagbryrmiginte”. Dottern törs inte ens kommentera att man inte får säga ”fan”. Grannarna vågar inte komma ut i trapphuset. Och bilen startar utan att gnälla det minsta.

Klockan halv nio har ovädret dragit förbi för jag hittade smörgåstårta i kylskåpet.

.med rätt verktyg är ingenting omöjligt!

Idag roar jag mig med att neutralisera ett namn. Eller roar, och roar. Jag utsätter mig för namnet så ofta jag bara kan för att namnet ska tappa betydelse. Det går faktiskt ganska bra. Det gäller bara att först se till att man har rätt verktyg till hands.

Verktygsinventering:

Tvåkomponentslim (för att klistra fast leendet)
Högtalare (för att överrösta sin egen vädjan)
Slangklämmor (för att knipa åt tårkanalerna)
TENS (för elektrisk nervstimulering vid smärta)
Kylspray (för att återföra hjärtat till fryspunkten)
Sexkantnyckel (för att skruva fast glappande armstöd till kontorsstolen)

Sådär, ja!

.en dag på jobbet!

Så kom de miljoner konferensblock som vi hade beställt. Äntligen! Ett evigt skickande fram och tillbaka till tryckeriet. Jag vill ha så, men inte så. Nej, nu missförstod du mig, jag ville ha så. Fast nu ändrade jag mig, jag vill ha så istället.

Nej, men titta där! Det är fel mailadress!

Skyndade mig att lasta över ansvaret på tryckeriet. De hade ändrat från .nu till .se. Han förstod inte hur. Jag förstod inte varför.

Sedan grävde jag djupare i vår konversation.

Det är jag som gjort fel!



Jag tror jag packar ihop och går hem för dagen. Det räcker nog så här!



[uppdaterat: Vi äger båda adresserna! Lyssna noga så hör ni mitt "puh" susa i grantopparna och flaggstängerna]

.hon var min för en dag

De små snabba stegen på andra sidan dörren får det att susa i mina öron. Och smala armar som ringlar sig runt min hals i en alltför hastig kram gör att det slår lock för öronen. Från och med nu vandrar jag i skuggan av den varelse som har låst min blick till sin dansande kropp.


Jag vill veta allt, men samtidigt spara hennes ord i en liten ask nära mitt hjärta för att öppna när det är kallt.

Jag vill röra vid hennes händer, men samtidigt låta dem färglägga min värld.

Jag vill ta kontrollen över den hårtest som hela tiden envisas med att ramla ner i ansiktet, men samtidigt vill jag se henne skaka huvudet på det där sättet som får hennes hår att glittra.


På kvällen ser jag fötter som flyter samman i en dimma av tårar när hon springer till famnen hos en annan. Kvar finns doften av choklad och skratt i mina händer.

.den jag vill ha

Jag tänker på någon som verkligen lyssnar, inte bara väntar på att få prata.

Jag söker någon som kan tekniken med att fånga ett overallklätt barn på flykt för att torka en snorig näsa.

Jag väntar på någon som pussar mig på näsan bara för att jag är så söt när jag blir nervös och pratar på om saker jag inte vet vad jag säger som att solen lyser idag och att vädret är bättre än förra året vid samma tid men då var jag inte ute så ofta för att då hade jag ju så mycket att tänka på men nu är det som det är och så…..

Jag önskar någon som, trots blodsockret i botten, inte tar genvägen förbi flottig falukorv och pulvermos som växer i munnen.

Jag längtar efter någon som lägger armarna runt mig när jag inte vet att jag behöver det.

Jag fantiserar om en hals som doftar varmt och läppar som får mig att glömma.

Jag drömmer om någon som låter mig stryka bort tårar med tummen och som andas lugnare med huvudet mot mitt bröst.

.du som passar ihop med mig

Klockan är långt över midnatt, ögonen är slutna och uppmärksamheten vilar, men jag uppfattar ändå orden från en vän.

Vissa träffar man bara för att man sedan ska veta vilka man egentligen passar ihop med.

Jag smakar på innebörden och inser att jag nu hittat min mall. Nu vet jag vilken typ av människa som jag vill ska rubba mina cirklar. Det var inte den jag trodde.

.fredagkväll på tredje våningen.

Nähä, det stod ingen mat på bordet när jag kom hem ikväll heller.

.det som är självklart är inte så djävla självklart ändå

Tänk dig att du är sugen på te. Tänkt dig att det enda du kan kommunicera med mannen bakom kassan är ordet te. Tänk dig sedan att han stoppar ett obestämbart föremål i din hand som tillsynes inte har något som helst att göra med te. Och bakom dig växer sig kön längre och längre.

Till höger om dig står två kannor. Den ena ser ut att innehålla te, den andra är bara vatten. Du tvekar när du anar en doft av kaffe från kannan du nu håller i din hand. Vänlig själ pekar på vattnet, men bitarna faller inte på plats. Vänlig själ pekar på vattnet och den märkliga tången. Fortfarande förstår du inte logiken. Vänlig själ häller upp vatten i sin egen kopp och visar hur man hanterar tesilen.


Och kön börjar rulla på igen. Ordningen återställd.



Förvirringen kvarstår.

.dit och hem igen

Du vet att du är i Stockholm när:

...du betalar för bröllopssviten och får städskrubben. Illa dold lukt av avlopp ingår givetvis.

...din omgivning inte tror att du hör vad de säger i mobiltelefonen bara de vänder sig bort

...det bara är de som får pengar av dig som säger hälsar, och ju mer pengar de får, desto fler kroppsdelar inkluderar i hälsningsmeddelandet. För 200 spänn så ingår ej ögonkontakt. Det gör det däremot om du passerar 300-kronorsgränsen. För 1500 så lägger stockholmaren till ett leende och ”ha en trevlig kväll”. Tack!

...du ser fler med rakade skallar, än med hår.


Du vet att du är hemma igen när:

...busschauffören tar omvägen förbi ditt bostadsområde med flygbussen. Tack!

...du kan ta sparken till jobbet. (En stillsam bön om mindre grus på vägarna sändes dock uppåt.)

...kollegan tar med sig mormors hemmagjorda rulltårta till fikat.

.om att bygga bo i mig

Jag har alltid känt så här, viskar jag och med ens väcks minnena i min kropp.

Bilden från rummet där jag första gången hörde din röst. Jag behöver inte ens blunda för att veta var du satt. Jag behöver inte ens lyssna för att höra ljudet av stolar som skrapar mot trötta golv och mitt andetag av lättnad.

Känslan från din blick när jag lutade mig in i din bil, hettar fortfarande mot min hud. Jag minns frågan jag ställde och jag minns ditt svar. Det var höst.

Jag minns hur jag skrattade nervöst där mitt i sommaren när vi möttes på marknaden. Jag minns hur din blick lämnade mig flera gånger och jag minns hur ont det gjorde när mina känslor var starkare än dina.

Det var vinter när du lät min arm smyga sig runt din och jag minns prassel av din jacka och vännens bekymmersrynka i pannan.



Det var nyss som jag inte kunde andas.

.likvaka

M får bestämma restaurang. Han hittar Stockholms äldsta som varit död i flera år nu. Kyparen tittar förvånat på oss när vi kommer in och sätter oss vid det öde bordet längst in. På min tallrik serveras bortglömd schnitzel och ett hav av svårbalanserade ärtor. M ser min blick och låter mig byta tallrik med honom. Hans mat har trots allt bara varit död sedan i somras.

Bakom bardisken lägger servitören ifrån sig sina kedjor innan han tappar ett par droppar vin (blod?) till i våra glas.


Jag är helt säker nu.


Jag har dött och kommit till….


…Stockholm!

.flygplatsen klockan 15:45

Liten tjej i ljusrosa täckbyxor har längtat efter sin pappa och flyger upp i hans famn när han passerar genom dörren. Passagerarna bakom får vänta. Små barns kramar är viktigare!

Familj välkomnas av kommunanställd kvinna. Hon pratar deras språk, fast hon delar inte samma färg på huden. Väskorna är många och barnen väluppfostrade. Kanske ska de börja ett nytt liv här?

Män i grått hår och mörkblå slipovers står på samma rad de alltid står. Ett par av dem vaggar ut, utan sällskap. Men de kommer åter. Med samma släpande steg och matchande uniformer.

Äldre man som fastnat med bältet i säkerhetskontrollen söker öl i baren för att släcka törsten. Bältet glömde han att stänga och det slår mot benet för varje steg han tar.

Flickan bakom disken tar 18 kronor för en kopp te utan att titta upp från boken.


Jag bloggar!

.söndagsmiddag

Värmer upp ett pitabröd som jag fyller med getost, skaldjur och sallad. Äter med största möjliga söndagsnjutning framför tvn. Det finns plats för ett till. Värmer upp brödet som är kvar och vänder det i handen för att lägga ett snitt längs toppen.

Ja, se där. Det hade visst möglat. Och vad har jag redan ätit?

Jag är typen som slänger allt som börjar närma sig bästföredatumet. Äter inte matlådor äldre än tre dagar. Förpassar brunfläckig frukt direkt till papperskorgen, utan en andra chans.


Så tack för den här tiden!



Ps. Jag vill kremeras. Ds

.nya spår i snön!

Huvudet var fortfarande tungt, men när jag äntligen lyfte huvudet bländade solen mig och jag förfördes av ljuset. Jag drog koppen med varm choklad närmare mig och lyssnade till mina egna andetag. Det finns någonting annat som jag skall höra, men än kan jag inte tyda det. Än är det bara ett stilla sorl.

Jag blir medveten om min kropp och känner att mina steg vill röra på sig. Med musik i mina öron och en mössa som jag dragit ner alltför långt över öronen, släpper jag kontrollen. Nysnön tar emot mina steg, och isen under får mig att tappa balansen. Men jag låter min balans tappas. Att tappa fotfästet är något jag försöker acceptera och jag är tacksam för träningen och för kroppen som instinktivt ställer mig stadigt igen.

Plötsligt står jag uppe på berget och beundrar utsikten som kan bli min. Det lilla radhuset jag sneglar på ligger som en fågelholk i sluttningen. Jag tar några extra steg i snön innan jag vänder hemåt igen.

.om väder som inte talar mitt språk

Vaknar berusad till ett landskap som tar andan ur mig. Det vita gnistrar i träden och allt är nytt.

Själv slår jag ner blicken och tänker att regn skulle passa bättre.

.och aldrig jag får det åter!

Han som inte är min, dök upp i mitt liv igen och det steg som jag borde tagit bakåt blev ett kliv framåt istället. Rätt i hans närhet fastnade jag. Och fingrarna som följde benets konturer berättade det som läpparna inte tordes säga. Och luften mellan oss delades av gemensamma andetag.

Han som inte är min, lät mina händer gå vilse i hans hår, men över tankarna hade de ingen kraft. Han lät ögonen kasta omkull fattningen, men över läpparna tog de ingen kontroll. Och huvudet vilade tryggt mot en axel som väntat.

Jag vet inte om ni tror mig, men världen höll andan ett ögonblick när armen fann sin plats runt midjan.


Men.


Han är inte min.

.det handlar om prioriteringar

Ikväll kommer jag att ha svängdörr in till glögg och singstar. Men jag ska vara borta hela dagen så det gäller att proritera tiden rätt.



Jag tar sovmorgon och snifflar (dvs läser bloggar lite för maniskt och lite för tvångmässigt).

.waynes coffee i Norrland

Unnar mig en västerbottenspaj till stockholmspris och ger glassigt magasin alltför stort utrymme. Tallriken hamnar på andra sidan bordet och bilderna ger mig tunnelseende. I bakgrunden pratar vänner med varandra och skummet fastnar på deras läppar. Huvuden lyfts för att bekräfta närvaro. Hår lockar sig över stickade axlar.

När besticken skramlat klart trippar jag ut, med vackra människors självsäkerhet, i höga skor av mocka.

Plask!

På kontoret vrider jag ur genomblöta strumpor och torkar skor på elementet.

.gäller att lägga allt krut på rätt muskel!

Så stod vi där sida vid sida. Vi som formar våra kroppar för att behaga andra. Vi som vill maximera våra chanser på den stenhårda marknaden.

Utom killen tvärs över rummet. Han jobbade i sin maskin med knuten hand och korta snärtiga armrörelser.

Jag tror att han redan har gett upp!

.idag är en annan dag!

Jag har rutiner. Varje morgon åker jag två mil västerut för att lämna min dotter på dagis. Varje morgon möter jag min tandhygienist inträngd i den lilla röda bilen. Typiskt för den yrkeskåren att tro att det går att stoppa in hur mycket som helst i en liten yta, tänker jag. Varje morgon möter jag den hurtiga och vindpiskade kvinnan på promenad med sina två lurviga hundar. Ibland har hon tröttnat på lurvet och rakat av båda hundarna pälsen, mest på våren tänker jag. Varje morgon hamnar jag bakom mamman som bildar lång kö med sin senapsfärgade Volvo. Det är märkligt att jag alltid parkerar min bil på jobbet före henne, tänker jag.

Men idag är en annan dag.

Dottern får snöflingor på näsan när hon studsar fram mot det dagis där pappan ska hämta henne senare. Bärgningsbilen får lirka upp ett lås till en bil som står och brummar för sig själv med chauffören utanför. Och jag möter en bil på fel sida mitträcket.

.när vi städade på våran vind, ja då hitta vi bland annat

Ok, jag kanske inte städade vinden, men jag kan faktiskt ingen sång som handlar om att röja i bokhyllan. Faktiskt!

Det jag hittade i min bokhylla var en dagbok som jag skrev när jag var tolv. Fullspäckad med hemligstämplat material och svordomar. Jag antar att jag var i svordomsperioden.


Här kommer ett par rader som kommer att roa de som känner mig.....

Jag fick måste diska under mina protester, så jag var sur och jag bestemde mig att inte prata men det kan jag inte.

(alltså inget nytt under solen där inte)

.vad gjorde du när....

...du hörde att Anna Lind mördats?
Nyss ätit en hotellfrukost i Göteborg och vandrade mellan badrummet och nyheterna och la de sista detaljerna till min ytlighet. Minns nyhetsreportens min i detalj.

...du hörde att flygplan hade kraschat in i Twin Towers?
Vandrade nerför trappan efter en föreläsning i Östersund när föreläsaren kom rusade tillbaka med andan i halsen för att berätta om kraschen. Såg inga bilder förrän långt senare på dagen, men hörde allt i bilradion på vägen hem.

...du hörde om Princess Di's olycka?
Mötte en man påväg till hyreshuset som jag bodde i och som frågade om jag visste. Hade aldrig pratat med honom tidigare och aldrig sen.

...du hörde att Olof Palme mördats?
Inget minne.


Ni kanske har andra kristallklara minnen från fler historiska tillfällen? Låt höra! Komplettera min lista.

.it's a man's world

Följer en länk som leder till en artikel om seglivade myter om kvinnor i karriären. Om att man inte skulle tjäna pengar på jämställdhet, om att det nästan inte finns några kvinnliga förebilder, om att kvinnor inte vill göra karriär, om att ....ja, ja, ni fattar.


Nästa rubrik lyder: våld mot kvinnor i arbetslivet ökar.


Tro fan det! Vi måste ju ta till våld för att komma någonstans och dörrvakten är en stor och fet mansgris, som uppenbarligen slår tillbaka när vi försöker pressa oss förbi.



Hörde jag någon grymta?

.ungkarl på hemkörning

Jag saknar ord. Vet inte var jag ska börja. Det som just hände, var så orealistiskt att mina ögonbryn kommer att växa fast som två stora frågetecken.

Det ringde på dörren och utanför stod en välklädd (nåja, hyfsat ialla fall) man i min ålder (nåja, hyfsat ialla fall, hans ålder var svår att bedömma) med en imponerande kroppshydda ackompangerad av en lika imponerande odör.

"Jag letar efter en kvinna. Till mig! Är du singel?

Eeeeh.

"Vad tror du, är du nåt för mig?"

Mätaren slog i taket. Mer ofrivilligt singel kan jag nog inte bli. The bottom is nådd!



Jag hjälper honom på traven och knuffar honom från kvarteret med 95% pensionärer (och EN aldrig så tragisk singel). Hänvisar till dålig marknad.

En halvtimme senare är han tillbaka. Undrar om jag inte ändrat mig. Han hittade ju ingen annan.



Nu fick jag ont i huvudet....

.att vabba

Jag vaknade i morse av att femåringens arm brände mig. Svårt att säga hur varm hon var eftersom hon pratade oavbrutet, med termometern guppandes likt revolvermannens Marlboro i mungipan. Definitivt för varm för dagis i alla fall (hur som helst så var jag ändå tvungen att sätta henne på nikotinavvänjning).

Men nu ska ni få höra! Så fort jag hade ringt och meddelat dagis så försvann febern som genom ett trollslag. Hon har inte legat i soffan och varit spädbarnsberoende av mig idag. Hon har inte ätit bigpacklådor med glass. Hon har inte yrat...eller förresten. Det är det hon har gjort. Yrat omkring över möbler och mammor. Krävt min medverkan i alla lekar. Ätit gigatinska portioner mat.

Jag vet inte vad jag ska skriva på FKs papper?

Grundlurad kanke!

Bonusmaterial: Palt studsar. Korkade mammor ringer jobbet och får såklart arbetsuppgifter trots att det vabbas.

.om jakten på nytt kött

Min kompis D försökte berätta för mig att jag kanske var lite för uppenbar i mitt letande. Han antydde att kikaren kanske inte var standardutrustning, att avlyssningsutrustningen kunde verka avskrämmande och att jag kanske, eventuellt, skulle spara repet till senare.

Bah! Vad är det han antyder? Det var ju inte precis så att jag flörtade i kyrkbänken på Gospelkonserten senare på kvällen. Definitivt inte. Och det första jag gjorde när han satte dig vid vårt bord var inte alls att titta efter om hade ring. Definitivt inte.

D kan inte ha mer rä…öh, jag menar fel. Fel ska det såklart vara. Fel.

.han som var försiktigt positiv

En av de där stiliga männen på mitt jobb hade lite otur när Gud delade ut känslor. Han fick nämligen bara en känsla att jobba med, nämligen försiktigt positiv. Äh, kom igen! Det kunde ha varit betydlig värre. Överdriven pessimism och ett liv med tung medicinering och tröjor med jobbigt långa ärmar. Eller tvångsmässigt kissnödig. Jojo, den du!

Det var i veckan som kunde jag ställa den korrekta diagnosen. Mannen i fråga gled nämligen in på kontoret med levrat blod, tjock kompress och 24 stygn på huvudet. Han hade tryckt in taket på en Ford Mondeo med hjälp av sin bil på förmiddagen. Han återberättar händelseförloppet, inklusive delen när han bad ambulansen svänga förbi hemmet för att hämta mobilen, i samma tonfall som han brukar prata om golfrundan. Försiktigt positivt.



Man undrar ju onekligen om det går att provocera fram andra känsloyttringar. Jag tar det som en utmaning. Var ska jag börja?

.förhalandet håller inte i längden

Fick en komplimang av femåringen för att jag hade så många dammråttor under sängen.

.han lämnar sin hud mot min när han går.

Det är inte fysik, det är kemi tänker jag när jag vänder mig om och möter hans blick. Luften mellan oss reagerar och blir elektrisk. Bakom mig stannar klockan.

Jag rör mig på ostadiga ben på en väg som lutar mot honom. Jag tappar balansen för att nudda vid hans arm. Stannar längre än nödvändigt och snubblar allt oftare. Han möter mig med en blick som får fjärilar att dansa i min mage. När han talar är orden ostadiga och han griper tag i mig för att hålla balansen. Stannar längre än nödvändigt och svävar allt oftare.

Gå inte, viskar jag i hans kropp och han stannar. Stannar tills verkligheten skriker högre än känslorna.

Han lämnar sin hud mot min kropp när han går. Länge andas jag resterna av hans omfamning innan han försvinner ur mitt liv igen.



Han är inte min.

.att roa sig själv

Råkade slinka in på affären som säljer täckbyxor som inte är byxor, utan som är en kjol med slits. Hoppa dock inte högt av förtjusning! De har bara något mindre negativ sexutstrålning än vad täckbyxor har. De täckbyxor som hänger hemma i garderoben har inget hyfs alls. Kryper ogenerat upp i stjärskåran så fort de får tillfälle. Försök krafsa ut ett par olydiga byxor med halvblöta täckvantar! Det görs inte i en handvändning det kan jag säga. Segdragna krafsningar i rumpan ses inte med blida ögon på, varför byxorna oftast får stanna kvar dit de flytt men med en bisarr gångstil som följd.

Nåja, var var jag någonstans. Ah, shopping! Bakom disken stod stadens bästa säljare. Jag roade mig med att vara ännu trevligare och ännu mer kompis med honom än han var med mig. Han tappade helt fattningen.

Så roar jag mig själv.

.pedagogisk höjdpunkt

Häromdagen skrattade jag åt pseudonaja som sa dumma, dumma, DUMMA dig till sin tvååring. Jag hade min pedagogiska höjdpunkt i morse när jag drämde stickade fingarvantar i golvet, sparkade matlådan över golvet och stängde in min på toan för att dottern fick knövliga strumpor i skon.

Jorusåatt!

.när spänningen stiger

Vänligheten från hennes läppar får henne att rygga till. Hon är inte säker på att rösten speglar hennes känslor, men orden….ändå så lena. Så varma. När han sätter sig intill henne förstår hon att han lyssnade och trots att han pratar med de andra så är det mot henne kroppen ler. Och han rör vid henne, men den uppmärksamhet han söker har han redan. Fullständigt. Hans fot på hennes stol får avståndet mellan dem att krympa och spänningen att växa.

Hon låter fantasin röra vid honom med fjärilslätta fingrar och lägger kinden nära hans. Hon är inte säker att blicken speglar hennes känslor. Hon riktar förvirrat uppmärksamheten åt ett annat håll, men känner hur han drar i henne. Försöker fånga hela hennes väsen i ett andetag. Pratar, men lägger in dolda budskap mellan raderna för henne att höra och spänningen växer.

.midnattsgrus

Vaknar av att någon kryper över mig och perforerar min lårmuskulatur med små, vassa knän.

Gnuggar gruset ur ögonen och följer de vacklande stegen mot toaletten. Det var tydligen inte förhandligsbart att jag skulle få ligga kvar under mitt varma täcke.

Utan att tända krånglar femåringen sig upp på toalettstolen. Jag lutar mig mot dörrkarmen och kisar på henne genom smala springor. Ser i dimman att hon sträcker sig mot handfatet. Uppenbarligen hade momentet att torka sig rationaliserats bort, vilken jag påperkar. Hon stannar upp i sin rörelse och tittar upp mot mig. Sträcker sig istället efter handduken.

Övertydlighet i midnattsgrus rekommenderas!

.bokstaven J är svart

Orden rullar ner genom mina öron och landar med ett klirr. De sticks. Jag trycker på naveln och väntar på magen att öppna sin lucka. Där ligger kantiga bokstäver som iakttar mig. Får med mig en handfull som jag sprider ut över bordet. Lägger anagrammet och ordet avundsjuka framträder.

Bokstaven J är svart.

.tid

När tiden står stilla,

kan man höra klockan slå.



Och mellan slagen,



bor evigheter.

.inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Inatt drömde jag att jag tappade allt mitt bagage.

Jag hoppas att det är sant.

.när man möter någon från andra sidan

Blicken följer sprickor i marken och den svarta skinnkappan släntrar efter. Bakom buskiga ögonbryn och flätat skägg gömmer sig ett ansikte som fruktar solen. Axlarna är två korpar som vaktar tunga tankar, och i öronen spelas musiken av blodets pulserande genom ett stetoskop.

I handen vilar en kasse från Coop.



Det är så jag förstår att han lever!

.och där plockade hon upp den handsken.....

Jag är allergisk mot kedjebrev. Får utslag över hela kroppen. Förbannar den onda själ som förpestar mitt liv. Vad säger smittskyddslagen (2004:168)?

3 § Med smittsamma sjukdomar avses i denna lag alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa.

Ja, vad jag kan tyda så är jag skyddad enligt lag. Men vad hjälper det? Utrotas den ena smittobäraren så dyker nästa upp. Utmaningen! Du är härmed utmanad och måste förpesta livet för 100 av dina närmaste vänner. Tack Pseudonaja. Gulligt av dig att tänka på mig. Verkligen!

Du begär alltså att jag ska:

*Länka till den som utmanat mig och sätt in dessa regler på min blogg.
*Berätta sju saker om mig själv, alldagliga som knasiga.
*Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Och eftersom jag inte vill vara oartig mot min (o)vän Pseudonaja så kommer här mina sju avslöjanden:

1. Jag är en bättre mamma när ingen ser mig. Med folk runt omkring mig måste jag vara övertydlig, överpedagogisk och överdriven. Jag helst vill jag att E ska uppträda på en scen så att jag kan njuta ära och berömmelse för hennes välartade och goda natur.

2. Jag har haft en piercing i ena bröstvårtan efter inrådan av Janet Jackson. Jag var yngre, hon smalare och betydligt coolare. Ringen finns kvar och ett ärr som kroppen själv valde framför ringen som stöttes bort. Jag har tydligen bra läkkött. Troligtvis kan man skjuta mig och sedan slå sig ner för att iaktta hur kulan sakta glider ut ur kroppen.

3. Mitt närminne är fantasiskt. Långtidsminnet sviker mig. Jag kan t.ex. komma ihåg namn på alla som sitter i en tågkupé om jag bara frågar en gång. Men jag har ingen aning om vad personerna som jag gick tre år på gymnasiet med heter.

4. Jag tittar på ”Two and a half men”. Och skrattar!

5. Jag läste ryska på gymnasiet. Den meriten använder jag betydligt oftare än vad som står i proportion till hur mycket jag faktiskt minns.

6. När jag föddes hade jag ett födelsemärke över högra ögat. Det opererades bort och lämnade ett vanprydande ärr bakom sig. Med vin i kroppen får ärret en helt annan historia. Ofta är våld och hårda slag inblandade. Jag är usel på att ljuga. Det blir aldrig trovärdigt, men skam den som ger sig….

7. Jag känner en som har ormar som bor under sängen…..

Och eftersom jag inte vill vara oartig mot min (o)vän Pseudonaja så kommer här mina sju offer:

Softshell, Vardagslyx, Westinhouse, En älskarinnas bekännelse, Mina baktankar, Små meningar och Tankeöversikt.

Mina vänner, kollegor, blandat småfolk. Jag ber om ursäkt för plågan jag utsätter er för. För klagomål ber jag att få hänvisa till min (o)vän Pseudonaja.

.alkoholfritt vin, vad är poängen?

Firemonky har svarat och bloggstafetten rullar vidare.

.att landa igen

Hemresa.

Fastnar i säkerhetskontrollen och en ung vacker kvinna tar ogenerat på min kropp. Jag skickar en tacksam nick åt hennes håll. Så många ytor på min kropp är det ingen som hittat på evigheter.

Äldre man pratar engelska med min femåring. Hon förstår såklart inte, men plockar instinktivt ihop sina saker och gömmer sig bakom mig. Sedan hör jag att han är fransman. Undrar hur tankegångarna gick där? Tror han att femåringar är flytande på engelska, men inte franska? Min dotter är flytande på ”hitta-på-engelska” och svenska.

När planet lyfter tjuter dottern förtjust hur vackert Småland är med alla ljusen. Ett land som är litet = Småland. Genialt. Ordet hade hon snappat upp i Emil i Lönneberga som jag läste ett par timmar tidigare. Mi mysse åmi bysse!

Hemma.

”Förlåt E för att jag blev så arg på dig. Jag är trött och ville bara att vi ska komma i säng så fort som möjligt.”

”Men innan dess då?”

”Vad menar du?”

”Ja, jag gjorde ju som du sa ända fram tills nu. Visst var det bra!?”

”Underbara du, du har varit fantastisk”

”Jag älskar dig så mycket mamma”

.en bit till?

När min modiga prinsessa fyller år så vill hon naturligtvis ha en prinsesstårta på sitt kalas. Mamman ringer genast mosters man som får åka omväg hem från jobbet och betala med sitt kort. Vad gör man inte för sin dotter?

Tårtan är onekligen en imponerande syn och ögat tar smakbitar i smyg. Överdimensionerade tårtbitar hamnar på småblommiga fat och skedar av silver får porslinet att sjunga. Rosa bublor kittlar i barnens näsor.

Första tuggan når gommen och grädden växer i munnen tills ögonen hotar med att lämna sina hålor. Andra tuggan får tänderna att gnissla. Tredje tuggan lägger sig tillrätta runt midjan. Vuxna blickar blickar möter varandra och marsipan gömms under små silverskedar.



På kvällen suger kostymklädd man med plastansikte ut prinsesstårtor ur amerikanska kvinnokroppar.

.supermamman på nya uppdrag!

Småfåglarna hade flugit upp i trädet igen. Mamman stod strax under sin icke flygfärdige skyddsling, med supermamma manteln fladdrande i vinden, beredd att rädda henne från att krossas av rötter och sten om hon skulla trilla. Beredd att kasta sig på marken för att dämpa fallet. Beredd att offra sin kropp för barnets skull.

Plötsligt halkar den lille och mamman hoppar bakåt samtidigt som hon instinktivt skyddar sitt eget huvud och ansikte. Fåglelungen får åter grepp om grenen och kvittrar om att det där var minsann nära ögat. Då ser mamman att hon inte alls ligger platt på marken under trädet. Hon står oskadd flera meter bort.

Modern, med den grådaskiga manteln, minns med skamfyllda kinder en annan incident i simhallen. Det lilla barnet vilandes tryggt i hennes famn, utom fara för kalla, hala golv. Men mamman halkar och skickar dottern i en vid bana över golvet. Armarna tänker hon använda för att dämpa sitt eget fall. Dottern slår i betonggolvet med huvudet. Mamman fick inte en skråma.

Supermamman! När det kommer till kritan så är hon rätt egoistik!




Är inte alla superhjältar det?

.sing a long! Sjung av hjärtat sjung.

Jag har inte tid att prata. Syrran tror att hon ska spöa mig i Singstar, schlagertema. Ha! Hon vet inte att jag kan danstegen också till Alcazar.....förutom alla tonartshöjningar!

I'm not a sinner (oh, yes I am)!

Ps. det här inlägget tog en halvtimme att skriva, den äldre systern har nämligen fyllt mig med rushaltiga drycker.....Ds.