Den otacksamma skitungen faller ihop i en hög av gråt. Fattar jag inte att hon ville leka med sina kompisar. Att det var ju det jag lovade.
Och nej, jag fattar inte. Jag trodde, i min enfald, att det räckte med prinsessfilm på bio med bästisarna under ett täcka av valfritt ätbart från kiosken.
Ett, två, tre, fyra...
Anklagelserna om vanvård sprakar i mina öron trots att jag tar skydd i köket.
...fem, sex, sju...
Jag söker desperat jord i diskbänken för att inte kortslutas.
...åtta, nio, tio.
Spänningen släpper. Hon tittar på mig med en svag blick. Är inte de mjuka små händerna som fångar mina lite varma?
Lösenordsskyddad: Sliding doors
-
Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.
2 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar