En efter en dör de, ljusslingorna som bor kollektivt i en kartong i förrådet tillsammans med alla de andra julsakerna. Den här gången minns vi slingan Ture, en trotjänare som levde under strålande förhållanden i två år innan den dog bort någon gång under de skrämmande tysta sommarmånaderna. Kvar finns nu bara Sture. Jag räknar med att han skickar sin sista stråle energi genom rummet ungefär samtidigt som jag krånglat upp den späda och ömtåliga varelsen i fönstret.
Sen kommer evigt mörker vara,
ty jag sorterar mig i den skara,
där inget tålamod längre finns,
och julen bara är nåt gamla minns.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 vecka sedan
5 kommentarer:
Nu är du banne mig inspirerad.
Heja!
Bäst, eller bland dom bättre.
/Perra
Pojknamn på ljusslingor! Och så hänger du upp dem i fönstren... festligt!
Kung...!!
Tack (Jan, Perra och Vardagslyx) och bock (Ebba)!
Skicka en kommentar