Bara för att jag uttalar orden behöver det inte betyda att det blir så. Men jag är inte rädd för vad orden betyder längre. Jag vet att jag skulle överleva. Och jag vet att jag till och med skulle få ett bra liv. Trots att jag inte har kartan (eller kanske på grund av att jag inte har kartan).
Så ni behöver inte vara oroliga.
Jag har inte gett upp.
Bara accepterat.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Det är oemotståndligt. Det där att ha ett liv man accepterar. Massor av folk av alla kön vill åt det där livet. Akta dig, du kan bli överfallen av en massa enastående singlar.
Skicka en kommentar