.prova säg ja en gång så blir livet roligare

Två saker är rätt uppenbara i mitt liv.

Nummer 1: Jag har vänner

Nummer 2: Jag har tid över

Alltså är det vanligare att jag frågar, än blir frågad, när det gäller att hitta på något. Jag pratar inte om något väldigt märkvärdigt "något", utan något i all anspråkslöshet. Typ en fika på stan eller en lång promenad.

Naturligtvis hittar jag mönster. Vissa överutnyttjar ordet nej. Då slutar jag fråga. Andra har lärt sig ett annat ord också. Då klappar jag händerna.

För skillnaden mellan ja och nej handlar om att prioritera. Jag är viktig, alltså ger jag mig själv utrymme. Inte märkvärdigare än så!