Lövtunna väggar i kontorsbyggnaden gör att man måste reglera ljudvolymen utifrån hur man vill bli uppfattad. Jag skruvar tex upp volymen på radion när jag pruttar, höjer rösten när jag säger nåt smart och skrattar bullrande, lagom ofta för att alla ska förstå vilken helskön typ jag är.
Nu gissar jag att kollega i rummet intill vill att jag ska tycka nåt.
Det pratas nämligen med frustrationshög röst därinne.
Man kanske skulle riva av ett skratt så att alla förstår vilken helskön typ jag är?
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Ha, ha ha!
Mitt i prick ;)
Lövtunna, lättsaltade väggar på fler ställen?!
Skicka en kommentar