Vissa fantasier är särskilt svåra att släppa. Idag gav jag slutligen upp hoppet av en bild jag haft sen liten flicka. Jag höll ut mina händer och såg illusionen gå upp i rök. Tårarna som rann längs mina kinder kunde inte släcka elden och inte bedöva smärtan av glödande kol mot mina handflator.
Kvar i askan står jag och ser det som inte gick att rädda,
med öppna sår på händerna,
och med ett barns förlorade dröm.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Starkt. Vill bara sitta nära och räcka fram näsdukar som räcker till varenda tår.
Kram!
Skicka en kommentar