Hon lyssnar, men det hon hör är inte det jag säger.
Hon ser, men bilden hon beskriver är inte min.
Smärtan hon framkallar.
Varm. Mjuk. Äkta.
Vågar. Orkar. Vill.
Se den jag är.
På riktigt.
I jorden.
Under blomman.
Finns det vackraste.
Jag!
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
2 veckor sedan
1 kommentar:
Vad fint skrivet...
Och vad vore blomman utan rötter!?
Tack för så mycket...
Skicka en kommentar