Ibland låter jag henne sticka knivar i mig.
Ibland ber jag om mer glödande kol att gå på.
Ibland trånar jag efter hennes kokande olja.
Smärtan är omedelbar, men uthärdlig.
Varför?
Den leder mig vidare.
Imorgon ska jag be henne dra ut mina tånaglar.
Tack för att du finns i mitt liv!
Världens vackraste femtioåring.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Ojdå. Så det kan bli. Visste inte att jag missade tånaglarna sist.
Skicka en kommentar