Jag är en vän av msn. Man kan få rätt mycket sagt. En aldrig sinande ström av ord som bollas fram och tillbaka. Ibland skrattar jag högt. Ibland gråter jag.
Men ibland är min vänskap inte digital. Det är när jag inte hör om vännen skrattar eller gråter. Nu kom ettorna och nollorna i fel ljus. Min vän hade ont. Min ironi lät som masslakt i vännens öron. Min uppmuntran kom ut som skadeglädje. Mina kramar kändes som strypgrepp.
Min vän. Förlåt mig.
Nu hör jag.
Om jag får.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar