Jag känner dig inte som person, men jag känner din kropp. Vi dansar nära varandra, dina andetag i mina öron. Dina händer i min nacke. Själv söker mina händer girigt efter dig. Trycker mig närmare mot dig. Varenda cell i min kropp är fokuserad på närheten. Inget annat finns. Bara du, jag och musiken. Jag har för länge sedan slutat tänka på stegen och takten. Jag glider med.
När låten tar slut vill vi inte släppa taget. Men vi måste. Det blir omdelbart kallt. Du vänder dig om och går åt ditt håll. Jag går åt ett annat.
I dansen är vi älskande.
I verkligheten har vi aldrig mötts.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 månad sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar