.att leva för sitt jobb

Jag tycker om. Jag är omtyckt. Det är berusande.

Jag håller om. Jag blir omhållen. Det är stärkande.

Mina känslor övemannar mig. Jag förmår inte stå emot. Jag är lycklig.

Runt mig står människor jag bryr mig om. Människor som betyder allt för mig. Jag stäcker ut handen och stryker på kinden. Jag håller handen. Jag omfamnar.

Mina vänner. Mina studenter.

Nu vet jag inte längre vad jag ska känna. Misstolkade jag ömheten? Misstolkade de ömheten?

Vilka känslor dröjer sig kvar?

Smärta?

Kärlek?

?