.kramen var bara min

Det enda som stör tystnaden är däckens klagosång över att avståndet till sånt som egentligen ska vara närmast, ökar. Och för varje träd som passerar sjunker mitt hjärta ett steg längre in bakom revben och blodplättar. Jag tolkar det ljudlösa mellan oss som att hon också bygger ett försvar mot saknaden.

Men väl framme så skuttar hon ut ur bilen i en skur av solsken och kramen jag trodde skulle vara för hennes skull, blir enbart min.

Mig lämnade hon kvar i bilen,

nu tillhör hennes varma doft någon annan,

för saknaden har hon gjort om till längtan.

På vägen tillbaka genom gnistrande vackert rinner hela jag ut som tårar och dränker den ulliga halsduken som jag lagt mot kinden. Jag kan inte ge den jag älskar mest, det hon önskar så innerligt av hela sitt lilla hjärta.

.skynda dig och mitt hjärta spricker

Sen är vi i vanlig ordning. Av den långa och sköna morgonen finns bara några ögonblick kvar innan vi ska stå kammade och klara i hallen. Jag låter min stress gå ut över den yngre upplagan av tidsoptimist. Hon har nämligen smitit in på sitt rum för att bara fixa en sak. Själv har jag tandborsten i munnen, fingrarna i håret och händerna runt mascaran.

Jag ropar i en vassare ton och hon ska bara.

När hon äntligen kommer ut i hallen sträcker hon fram en liten present till mig. Ett formklippt hjärta i rött och rosa. Jag älskar dig mamma, säger hon.


Jag stoppar huvudet i toaletten för att spola bort all dålig mamma,

men när jag tittar upp så ser jag att hon älskar mig oavsett,

och jag rinner ut i en hallonröd pöl av tacksamhet över golvet.

.att vakna bakom en kylskåpsmagnet

Mitt i mina trygga och standardiserade morgonrutiner så hittade jag spår av något obekant. Den dyrbara masken som jag alltid sätter på mig kändes trång, som om mitt ansikte växt en storlek under natten, eller som att jag av misstag hittat någon annans. Och jag upplevde att den hindrade mitt ansikte från att andas.

Kroppen hörde läpparnas ljudlösa rop. Naglarna fokuserade på fantasier om skarven, fingrarna drömde om att frigöra tystnaden från det formgjutna skalet. Och huden förställde sig känslan av något som skalades av, inte smärtsamt som en sårskorpa eller osäkert som en post-it lapp, utan lika obehindrat som en magnet som lämnar sin yta för att läggas i en låda där saker man tröttnat på förvaras.

.det betyder så att

Det skaver lite i öronen, inte för att uttrycket är fel på något sätt, utan bara för att vi som föddes med svenska i munnen inte använder det.

I något, eller några, språk finns tydligen ett mycket användbart uttryck som översätts till "det betyder så att".

Känner ni igen det?


Men vi är inte bättre. Kommer genast att tänka på ett begrepp som vi svenskar översätter till engelskan på ett horribelt sätt, nämligen "följa" som i tex "ska vi slå följe" eller "följ med i resonemanget". Den glosa som poppar upp är "follow" och vips har vi skavsår i engelsktalande öron.

.hur man återanvänder en ask choklad

God Jul sa cheferna och styrde en skål kalasfylld med godsaker närmare mig. Frukt, presentkort, biobesök, korv, nötter, champagne, en massa saker jag inte minns och choklad. After Eight närmare bestämt. Det minns jag för den har räckt ända tills nu och fortsätter räcka ett bra tag till.

För mig i form av en kladdig chokladkaka som smakar mint.

För E i form av en lång buss med utskurna fönster och inklistrade stolar till några älskade plastdjur.


...och julen varar än till påska!

.lady gaga-rara-blabla

När jag tror att jag är språkbegåvad så lyssnar jag bara på en av Lady Gagas låtar och så rinner egot av mig igen. Jag kan inte ens identifiera språket.

Här sjunger hon tex om "bäramä-äs".

Jag betar av språkträdet eftersom, och nu har jag kommit till den romanska grenen.

.stå på egna händer

Kontroll gillar jag. Och tänk den ultimata kontrollen över kroppen en gymnast har. Jag har många gånger försökt att utföra egna dödsföraktade övningar, varav stå på händer är den populäraste. Men jag har alltid försökt balansera mot ett stöd som hela tiden flyttar på sig när mina ben kommer farande genom luften. Det resulterar i att jag dimper hårt ner i backen och gruvar mig väldigt innan jag försöker mig på att vara modig igen. Faktum är att jag kan inte minnas senast jag testade.

Men nu har jag hittat en kompakt vägg att ställa mig mot. Men bara tills jag hittar den egna balansen! För då kommer ni se mig vandra runt genom stan, på egna händer. Med klackarna i taket.

.hur man klamrar sig fast vid sina dumma brudar

I den bransch som jag sorterar under är mansdominansen total. Kvinnor som jag pratar med sitter i växeln eller som gisslan på någon stor industri. Och filmerna som passerar våra inkorgar handlar nästan uteslutande om kvinnor som misslyckas med något "typiskt manligt". Gärna fickparkera eller tanka en bil.

Behovet att fortsätta förpassa kvinnor till kategorin inkompetenta är skrämmande tydligt.

Fega djävlar!

.töcken liten en, helt utan töcken

Så ligger hon där igen med tårna i vädret och vägrar släppa taget om dagen. Nu har det gått en och en halv timme sedan jag sa god natt och släckte lampan.

När jag förklarar att barn inte behöver tänka mer, utan kan somna tryggt i förvissningen om att mammor och pappor tar hand om resten, så svarar hon att det är hjärnan som bestämmer över tankarna, inte hon.

Och så förklarar hon hur det snurrar runt där inne och att en pil pekar på vad hon ska tänka. Fast, tillägger hon, när man ska dricka te så stannar pilen för då kan man inte tänka samtidigt.

Jag visste väl att te var bra till allt.

.produktplacering

Jag städade bara lagom mycket innan jag skulle få besök. Vissa saker fick ligga kvar. Gitarren fick lite småsvettig och nyanvänd hänga mot fotäljen, som om jag nyss spelat en av mina egna låtar. Tidningen Civilekonomen hamnade lite nonchalant på köksbordet. Kuddarna i soffan hade puffats upp till maximal gästvänlighet och semlorna brände bakom kylskåpsdörren.

I efterhand kan jag se att jag var ivrig att göra ett bra intryck.