LIVET OCH LITE TILL

torsdag 31 maj 2007

Min roligaste ansökan

Skrev den här ansökan för ett jobb i Sundsvall. Layouten var lite snyggare, men i övrigt skickade jag inte med något mer. Jag blev kallad till intervju. Det fanns ingen chans i världen att jag skulle få jobbet, men det var ett roligt experiment. Det kanske ska tilläggas att de hade med hunden Rocky på hemsidan.


Rocky!
Jag vill fråga dig om du tror att jag platsar i din flock. I min förra var jag en uppskattad projektledare. Jag är grundtränad inom marknadsföring, men tycker bäst om att skriva. Jag är ganska påhittig om jag får gå lös. Mest har jag träffat människor som jobbar i butik, men mitt revir korsar även energiföretag och offentliga organisationers också.

PÄLS: Kort, tät och spretig. Bör trimmas var sjätte vecka.
FÄRG: Varierande, företrädesvis i blonda och röda nyanser.
KÄNNETECKEN: Vaken blick och ständigt leende. Något framåtlutad gång, men med snabba steg. Doftar jämthund med en nypa gråhund.
STORLEK: Höjd 164 cm. Vikt 60 kg. Ålder 30 år.
SKÖTSEL: Kräver mycket mental stimulans. Bör motioneras regelbundet.
PERSONLIGHET: Pigg och aktiv med jämt humör. Utmärkt till både sällskap och arbete. Trivs bra i flock och är nyfiken och tillmötesgående mot främlingar.
Vad tror du? Du kan ringa mig på 0730-xx xx xx om du vill sniffa lite på mig för att avgöra om jag är flockmedlemmen ni letar efter.

Såg en annons

”Misslyckad företagare med dålig ekonomi och astma söker skuldsatt medelmåttig Ky-koordinator för trevliga hemmakvällar och skogspromenader.”

Jag känner mig träffad. Så många rätt i en annons har jag aldrig haft förut. Jag brukar avskräckas när jag läser ”mångårig erfarenhet”. Vi räknar bakåt. Efter gymnasiet så var jag utomlands (1år), jag jobbade (2 år), var utomlands igen (1 år), jag pluggade (1 år), jag pluggade (3 år), jag var mamma (2 år). Nu ska vi se. Jag summerar till 10 år. Kvar blir 3 års arbetslivserfarenhet. Räcker det? Hur många år är många? Tänk om de skrev ”vi ser helst sökande med mångårig erfarenhet av egna barn”.

Fan, där föll jag nog på eget grepp. E är ju bara 3,5. Är det tillräckligt många för många?

Jag komponerade faktiskt min första jobbannons i förra veckan. Fantastiskt kul att få sitta på andra sidan för en gångs skull och fantisera om den perfekta personen för vår organisation. Vilken makt! Berusande!



onsdag 30 maj 2007

Huvudet på skaft - och jag pratar inte om mig.

E frågade mig härom veckan om träden hade kronor. Jag svarade såklart ja (och sträckte på mig för att jag har en sån tänkande liten tös). E funderade en stund, tittade sig omkring på träden som susade förbi utanför bilfönstret, sen sa hon......som kungsgranen då mamma?



E är 3 och ett halvt, jag börjar närma mig 32.

Ett moraliskt dilemma!

Kvarnmott, vilket gulligt litet ord. Känns biodynamiskt. Bonderomantik. När jag inte vet vad det betyder vill jag sortera det bland ord som ger positiva associationer.

Kvarnmott, vilket vidrigt litet ord. Ger min kväljningar. Anticimex. Nu när jag vet vad det betyder önskar jag att jag aldrig lärt mig dess betydelse.

Jag vill också bidra till ett hållbart sammhälle. Jag vill ta mitt ansvar som överkonsumerande västerlänning. Källsortera. Cykla till jobbet. Lågenergilampor. Äta krav- och rättvisemärkt.

Nu har jag onekligen hamnat i ett moraliskt dilemma eftersom ekologiska spannmålsprodukter innebär en ökad risk för ofrivilliga möten med vingbeklädda insekter. Om vi säger så här - jag uppskattade inte besöket igår kväll.

tisdag 29 maj 2007

Mina bästa tips som jag snott

Jag är lite missnöjd, ok, mycket missnöjd. Det känns som om min insats inte värderas tillräckligt högt.....när det gäller jobbet alltså.

Jag tänker dela med mig från tre nya ledord/inställningar som jag snappat upp i diskussioner med nära och kära.

1. Förutsätt framgång! (innan man går in i hård förhandling om ny lön med förslagsvis bakåtsträvande 40talist)

2. Så du är en medelmåtta?! (sagt när man berättar för en vän att medellönen är XX och att det är det man vill ha)

3. Om jag inte får xx då vill jag veta vad jag ska göra för att få det! (när chefen är helt oförstående till den fantastiska insats du redan gör)

söndag 27 maj 2007

Här sätter jag min flagga!

Det här utrymmet markerar jag som mitt. Det här projektet äger jag! Projektet Comvidare.

Men comvidare?

Varför i hela friden har jag valt att kalla min del av världen för "comvidare"? Det finns såklart en anledning. För mig betyder det att komma vidare, att ta nästa steg, att våga vara frammåt. Men det betyder också att man ska kommunicera vidare, vara lyhörd, mindre fördomsfull.

Ok, jag vet att det borde heta "komvidare" men håll med om att det inte ser lika snyggt ut nedskrivet. Jag har faktiskt viss konstnärlig frihet! Så det så!

Nicket "comvidare" har hängt med mig i drygt ett år. Så jag antar att det är en del av mig nu. Hur som helst så har comvidare, under detta år, styrt mig mot en massa intressanta personer...och en hel del stolpskott också, men det räknade jag kallt med. Det kommer att bli några inlägg om det senare....finns några riktiga guldkorn ur ett underhållningsperspektiv.

Men jag avviker visst från ämnet. Jag höll ju på med ett invigningstal!

-"Härmed inviger jag comvidares plats på jorden. Välkommen till världen lilla du!"